”En bitter gammal man” som helst kör distanslopp i skogen
Skulle Remi Lindholm få välja så skulle det tävlas klart färre sprinttävlingar – eller inga alls – i världscupen. Han tycker också Fis-pamparna borde välja en klarare linje beträffande tävlingsdistanser.
Världscupsprint i Tallinn på tisdag, en speciell sprinttävling på Olympiastadion i Helsingfors på onsdag och både parsprint och individuell sprint på tävlingsprogrammet under världscupens avslutande tävlingshelg i Salpausselkäspelen i Lahtis. Dessutom avslutades världscuphelgen i Falun förra veckoslutet med fristilssprint.
Den som gillar de hektiska, händelserika sprinttävlingarna har fått njuta av många jämna spurtstrider under den sista dryga världscupveckan.
En som inte alls förstår sig på det hela är Remi Lindholm.
– Nåå. Inte är det riktigt min favorit. När man tittar på sprint där hemma så känner man sig emellan som en gammal bitter man som är ganska färdig med livet. Men ja, nog finns det ju dem som tycker om det. Bara det ibland skidas längre distanser också och inte bara sprint så är jag helt nöjd, säger Lindholm som endast deltar i en världscuptävling i Lahtis: 20 kilometer klassiskt med masstart.
Vad är det med sprinten som känns så motbjudande för Lindholm?
– Man får inte riktigt utmätt allt ur sig själv. Till längdskidåkning hör ändå att man är ute i skogen. Det ska vara såsom det varit tidigare. Det är en uthållighetsidrott som det är frågan om. Jag tävlar gärna i sådana tävlingar där man mäter uthålligheten, säger 25-åringen som i samma andetag medger att han inte är någon begåvad sprinter.
Av världscupsäsongens planerade 31 individuella tävlingar är 14 stycken sprinter. 20-kilometersloppet på söndag i Lahtis är säsongens sjätte på distansen och i kalendern hittas endast ett 50-kilometerslopp
– klassikern på Holmenkollen.
Så du skulle gärna slopa hälften av sprinterna?
– Jo, jag skulle göra det. Eller om jag själv skulle få välja så skulle man ta alla bort, säger Lindholm med ett leende.
– Men vad kan man säga. Det är vad det är. Det är bra att det finns sådana som tycker om sprint. Vi är alla olika, avslutar han sedan diskussionen om sprinter i diplomatisk stil.
Tagit framsteg
25-åringen Lindholm paketerar i Lahtis sin andra världscupsäsong och sin första hela säsong som Alandslagsåkare. Det stora genombrottet på den internationella scenen gjorde han förra säsongen som B-landslagsman då han under premiärhelgen i Ruka knep världscuppoäng i sina båda starter. Han blev överraskande uttagen till Finlands OS-lag och gjorde bra ifrån sig i den brutala kylan i Kina där den bästa placeringen blev en 25:e plats i skiathlon.
Den här säsongen har Lindholm tävlat rätt sparsamt i världscupen men kommit in bland de femton bästa i tre av sina sju individuella tävlingar med en elfteplats på 20 kilometer fritt som bästa placering. I VM – där han tampades med hälsoproblem – var hans bästa placering en 22:a plats i skiathlon.
– Nog skulle jag säga att jag tagit framsteg jämfört med förra året fast VM for skit. Jag hade större målsättning där så det är jag lite ledsen över.
Lindholm vet att han ännu är relativt grön i internationella sammanhang. Han skyndar långsamt och med tålamod mot toppen.
– Det är ändå fråga om uthållighetsidrott och man får inte resultat direkt utan de kommer år för år. Bara att träna mer och träna hårdare. När man ser på landslagets trettioplussare så har de gjort sina bästa resultat under senaste år. Det gäller att hålla en bra disciplin under träningssommaren och träna hårt. Det finns inga snabba vinster, säger den Pernåbördiga landslagsåkaren.
Förbannad på Fis
Lindholm har nått sina bästa placeringar både nationellt och internationellt på distanser mellan 10 och 20 kilometer och han ser sig som en jämnstark åkare både i fri- och klassisk stil, även om skejten just nu känns något stabilare.
Någon solklar favoritdistans har han inte. Orsaken är en viss ovetskap beträffande framtidens tävlingsdistanser.
– Det är lite svårt att se framåt då Fis (internationella skidförbundet) ändrar på sträckorna så mycket varje år. Om jag nu säger att jag siktar på 15 kilometer fritt och 50 kilometer klassiskt i nästa OS så hinner Fis ännu ändra på sträckorna många gånger. Så jag försöker tänka på att bara bli uthålligare hela tiden och bli bättre på båda stilarna. Man vet ju inte ens hurdana sträckor det kommer vara nästa år. Man är lite förbannad på det ibland. Det skulle vara bättre att de skulle meddela vilka sträckor som gäller fast under nästa fem år istället.
Militär-VM
I Lahtis är det som sagt 20 kilometer klassiskt som gäller. Lindholm har inte tävlat i världscupen sedan slutet av januari och VM i Planica slutade för hans del den 1 mars. För en vecka sedan körde han ett 50kilometerslopp med fristil i hemmatrakterna i Vuokatti och i tisnågot dags vann han i militär-FM då han parstakade hela vägen till guldet på 10 kilometer.
Lindholm rynkar pannan och funderar länge då han får frågan om målsättningen i världscupavslutningen.
– Jag vet inte riktigt. Jag har inte tävlat så mycket efter VM så jag kan inte riktigt säga hur jag ligger till. Men på samma sträcka i början av säsongen i Lillehammer var jag 15:e – så ja, något ditåt. Och det kommer vara svårt före speciellt nu på söndag då det kommer snö, säger Lindholm och tillägger att det också kan gå ”helt skit” i tävlingen.
Lindholms säsong tar ingalunda slut i Lahtis. Nästa vecka är det militär-VM i Sverige som gäller för sergeant Lindholm som också har FM, eventuellt ett långlopp och finska cupens sista tävlingar kvar i kalendern.
– Ganska lång säsong har man bakom sig. Det börjar snart vara ett år sedan den började, säger Lindholm.