Ulla-Birgitta ”Bew” Wallvik

Född 10.2.1937 i Kervo

Död 26.2.2023 i Helsingfors

Bews insatser i Dövsamfundet är ovärderliga, speciellt i det finlandssvenska dövsamfundet, som hon ömmade varmt för.

Hon kunde titulera sig översättare, tidningsredaktör, författare, teckenspråkstolk och -handledare, dövlärare, elevhemsföreståndare vid Dövskolan i Borgå, informatiker på Dövas förbunds bibliotek. Hon var mångsidig, begåvad och anspråkslös.

Bew föddes i Kervo till döva föräldrar, modern finsk och fadern finlandssvensk, bägge teckenspråkiga. Hon var trespråkig, teckenspråket var hemspråket, finskan med moderns släktingar och svenskan med faderns släktingar. Under brinnande krig skickades hon som treåring till Yttermark i Närpes, till faderns hemtrakter. Tiden där präglade henne starkt. Som åttaåring kom hon tillbaka till hemmet i Kervo.

Bew blev student vid Brobergska skolan i Helsingfors 1956 och bildade familj följande år. Som 28åring var Bew mor till sex barn och som 32-åring var hon ensamstående mor. Det var tunga och slitsamma år. En stor sorg drabbade familjen då äldste sonen omkom i en drunkningsolycka.

Då barnen blev vuxna sökte sig Bew tillbaka till sina rötter, dövsamfundet. I början av 1980-talet sökte Finlands Dövas förbund en svensk redaktör för Kuurojen lehti/Dövas tidskrift. Som redaktör var Bew suverän, helt trespråkig. Hon började också undervisa i teckenspråk, tolka i nationella, nordiska och internationella sammanhang, var studietolk och tolkade döva i vardagssituationer.

Hon engagerade sig i Döva och hörselskadade barns stödförening. Hon översatte läroböckerna Viito elävästi I och II, Levande teckenspråk I och II av Juha Paunu. Hon forskade i Finlands dövas historia och skrev boken …ett folk utan land… (1997) som handlar om allt från medeltida försök att bota dövhet, till dagens situation med välutbildade döva/teckenspråkiga personer, med eget språk och egen kultur.

I slutet på 1980-talet behövde Dövskolan i Borgå en teckenspråkig lärare och dito elevhemsföreståndare. Bew tog sig an bägge uppgifterna. Eleverna älskade henne. Äntligen en vuxen i skolan att identifiera sig med. Hennes lektioner var fängslande och intressanta på flytande teckenspråk i rasande fart, något som var nytt för eleverna.

Då Dövskolan i Borgå 1993 stängdes, blev Bew informatiker vid Dövas förbunds bibliotek.

Efter sin pensionering engagerade hon sig i Finlandssvenska teckenspråkiga och skrev boken Du måste vara döv för att förstå. Finlandssvenska dövas fotspår i historien som föreningen gav ut 2005. Hon samlade personporträtt som ger inblick i hurdant dövas liv sett ut under de senaste århundradena; skolgång, yrkesliv, familje- och föreningsliv.

Mina varmaste tankar går till hennes 5 barn, 10 barnbarn och 5 barnbarnsbarn.