800 tickande miljöbomber kör på Östersjön
Fartyget Marco Polo släppte ut hundratusentals liter olja i vattnet utanför Blekinge. Att städa stränderna väntas ta flera år. Samtidigt fortsätter fartyg som kör på den extremt miljöfarliga tjockoljan att trafikera Östersjön.
Det är något som inte stämmer på stränderna på Listerlandet i Blekinge.
Vid första anblick ser det rätt ut när för årstiden sällsynta solstrålar letar sig ner till det lugna vattnet där mängder med sjöfåglar njuter av den plötsliga värmen. Några steg därifrån ligger en sprillans ny lekplats, så ny att inga barn ännu hunnit leka där. Det är idylliskt på alla sätt.
Men själva stranden fattas. Eller, den är där, men den är helt svart. Den lilla viken är helt täckt med tång som i sin tur är täckt i svart och glansig olja. För att inte tala om lukten: över hela området ligger en stank av unken gammal bensin.
– Det här är ett av de absolut känsligaste områden som jag har sett. Strandängar som dessa ligger högst på känslighetsindex och svårast att sanera. Det är en otroligt fin och sårbar kust, säger IngridHåstad, oljeexpert på Sweco.
Av andra i branschen kallas hon för Fru Olja, dels för att hon har troligtvis sett fler oljekatastrofer än någon annan i Sverige, dels för att det hon inte vet om oljans effekt på miljön är det inte värt att veta.
Ingrid Håstad har varit med sedan katastrofen var ett faktum.
Tjockolja läckte ut
I slutet av 2023 gick TT-lines färja Marco Polo på grund inte bara en utan två gånger utanför Listerlandet i Blekinge, en isolerad halvö med flera unika naturreservat.
Färjan hade fått dispens att köra på så kallad tjockolja, vilken egentligen är förbjuden enligt internationella överenskommelser sedan 2011 på grund av miljökonsekvenserna vid ett eventuellt spill. Cirka 150 000 liter olja läckte ut och medan rederiet omedelbart lade locket på tvingades lokalbefolkningen rycka in akut och försöka rädda sina stränder.
När Ingrid Håstad anlände dagen efter att oljespillet var stränderna redan dränkta i olja.
– Oljan på vattnet plockade Kustbevakningen snabbt upp, men oljan på stränderna är svårare att få bort. Den lägger sig under sanden och i tången och läcker ut som en oljefilm på vattnet. Saneringen kommer att ta flera år och det kommer att ta mycket lång tid för naturen att återhämta sig. På vissa ställen kanske den aldrig gör det.
"Tång luktar ju normalt inte så här"
Ingrid Håstad, Andreas Jezek, saneringsledare från Sölvesborgs kommun, och Sara Stenbeck från Västerviks räddningstjänst, tillhör den avlönade minoriteten och besöker det drabbade området kontinuerligt för att överse saneringsarbetet.
Denna gången ska stränderna i bland annat Djupekås, Tocken och Sibben gås igenom. De går i samlad trupp med ansiktena riktade mot marken och då och då tar någon av dem upp en tångruska och luktar på den.
– Tång luktar ju normalt inte så här, säger Andreas Jezek.
– Här luktar det ju riktigt… Det luktar svavel, säger Sara Stenbeck.
– Här har vi tagit mycket olja med grävmaskin och det låg även mycket olja under sanden. På den här lilla sträckan på fyra fem meter fick vi nästan 400 kilo oljeavfall, fortsätter Andreas Jezek.
Med jordfräs?
Tillsammans stämmer de av vilka saneringsmetoder som är bäst för respektive plats. På vissa ställen mås
te nästan alla tång tas bort och på anda ställer räcker det med att lufta den.
– Hur funkar en jordfräs?, frågar Ingrid Håstad.
– Ja, den rör ju om, säger Andreas Jezek.
– Skulle man kunna göra det?
– Du tänker att det luftar och ökar den biologiska aktiviteten?
– Man kan ju testa?
– Ja, det är ju enklare logistik än en traktor.
"Vi ska inte göra mer skada än nytta"
På andra ställen gäller det att gå mer känsligt fram.
– Är det klumpar av olja så måste man ta bort det för det kommer att tid att bryta ner. Vi vill inte vänta tills nästa istid. I övrigt ska vi sanera lagom mycket. Vi ska inte göra mer skada än nytta. Vi får inte sanera så att det blir kliniskt rent för då tar vi även bort mikroorganismer som hjälper med den naturliga nedbrytningen av oljan, säger Ingrid Håstad.
800 fartyg
En undersökning av IVL Svenska Miljöinstitutet från 2022 visade att över 800 fartyg som trafikerade Östersjön hade fått dispens att köra på tjockolja.
Det är över 800 tickande miljökatastrofer. Anledningen till att rederierna kör på den miljövidriga oljan är helt enkelt att den är billigare än rena bränslen.
TT-lines lade snabbt locket på när katastrofen var ett faktum och först 12 dagar senare gick de ut med en ursäkt.
Rederiets försäkringsbolag meddelade samtidigt att de skulle betala för alla som haft kostnader till följd av utsläppet. Huruvida det även gällde människor som arbetat ideellt framgick inte.
Svart klet
Det är svårt att se skillnad på oljeklumpar och vanliga bitar av torv på stranden och det gäller att gå försiktigt. Men det är lätt att se de svarta kletet på stenarna och i vassen.
Samtliga stränder har besöksförbud och det enda liv som syns längs stränderna, förutom fåglarna, är människor i heltäckande gula dräkter. Eller gula och gula, egentligen är de mer svarta på grund av oljan.
Över 600 personer anmälde sig när kommunen efterlyste frivilliga till saneringsarbetet. Ett femtiotal valdes ut och de arbetar nu från morgon till kväll i alla typer av väder.
Vid en av stränderna vadar Hampus Södergren genom det knähöga vattnet bärandes på en plastpåse fylld med oljedränkt tång. Till vardags arbetar han på ett lokalt dyk- och äventyrsföretag, men när oljan flödade in tog han ledigt för att hjälpa till att sanera.
Han är uppväxt i området och fick panik när han insåg vidden av förstörelsen.
– Första veckan sprang jag bara runt som en yr höra och grät och skrek och undrade vad som hände. Det är så otroligt sorgligt.
Han får medhåll av saneringskollegan Håkan Arrskog.
– Att komma ut och se förstörelsen var helt galet. De vatten man har fiskat i, de stenar man har hoppat på som barn. Att komma ut och bara se svart, svart, svart, det går inte att beskriva. Men vi har lärt oss att ta oss an de olika bitarna på olika sätt. Min tanke är att det måste bli en ändring. Denna olja hör inte hemma i miljön.
Hampus Södergren vågar inte tänka på hur läget kommer vara till sommaren. Om hans vanliga jobb som äventyrsguide kommer att finnas kvar. Ingen vet hur mycket olja som finns kvar till havs och när det blir varmare kan olja som eventuellt sjunkit till botten bli flytande igen.
Flera turister har redan avbokat sin sommarvistelse på grund av rädsla för att kladda in sig i olja när de badar. Men det är en fråga han inte har tid att tänka på just nu menar han.
– Jag kan inte tänka på det nu, jag vill bara vara här så mycket som möjligt.
Ingen vet exakt var oljan finns
En stor flock gäss lyfter i en samlad rörelse över det spegelblanka havet. Det är en märklig naturupplevelse att stå och titta på deras rörelser och samtidigt klafsa runt i olja.
Det är numera sällsynt att saneringsarbetarna hittar oljeskadade fåglar – de flesta har flyttat längre söderut och kan inte fångas in. Rapporter om oljeskadade fåglar har inkommit från södra Skåne. Kanske blir det ett problem längre fram när flyttfåglarna kommer tillbaka och oljan har blivit mer flytande på grund av värmen.
Precis som med hur mycket olja som finns kvar är det ingen som vet riktigt var den finns och hur den kommer att uppträda i framtiden.
Det är på väg att bli mörkt och Andreas Jezek tar ett stort steg över en oljekladdig sten på väg tillbaka till bilen. Precis som de andra inblandade har han följt saneringen sedan dag ett.
– Det tog djupt och jag tänkte att jag nog hade sett den här miljön i sin ursprungliga form för sista gången. Sedan tog den praktiska sidan över och efter ett tag började man känna något slags hopp. Men det är så otroligt mycket arbete kvar. Och för vad? För att någon annan ska kunna göra samma sak igen?