Är det Finlands lott att stå där utan pengar och arbetskraft?
Finlands ekonomi kommer på efterkälken jämfört med resten av Norden, skriver Aki Kangasharju.
Aki Kangasharju
Talouden ilmestyskirja. Velka, inflaatio, nollakasvu ja politiikan umpikuja
Docendo 2023, 303 sidor ena av Uppenbarelsebokens odjur kommer upp ur havet och det andra stiger upp ur jorden.
Det är bara att välja vilket av dessa hornbeklädda odjur som är att föredra vid läsningen av Aki Kangasharjus nya bok, vars slående titel anspelar på den bibliska berättelsen om de yttersta tiderna. Odjuret i Talouden ilmestyskirja (”Ekonomins uppenbarelsebok”) kan vara en tilltagande offentlig skuldsättning, sackande tillväxt och produktivitet, krympande befolkning i arbetsför ålder, eller ett stödsystem som får människor att stanna hemma i stället för att arbeta.
Kangasharju är vd för näringslivets forskningsinstitut Etla och han är känd för att vara en ekonomisk debattör på högerkanten, och det är en given utgångspunkt att han företräder näringslivets snarare än löntagarnas intressen. Med beaktande av hans politiska preferenser finns det mycket i de varningens ord han framför som inte går att avfärda som ideologisk lutning. Den ekonomiska forskningen ger resultat som inte kan förbigås.
Ökad skuld och nolltillväxt
Skulden är ett verkligt problem även om den inte ännu är på en alarmerande nivå. Ränteutgifterna ökar samtidigt som den arbetsföra befolkningen som ska finansiera dem minskar. Kangasharju riktar ett pekfinger mot Sanna Marins regering, som ökade skuldsättningen med över 30 miljarder euro. Räknas utgifterna för pandemin och säkerhetspolitiken bort, gjordes aktiva beslut som ökade den offentliga skulden med över 10 miljarder euro.
Trots att tillväxten i Finland varit praktiskt taget noll under de 14 år som gått efter finanskrisen har hushållens realinkomster stigit med hela 12 procent under denna tid. Produktiviteten inom industrin är på topp, men den stiger inte inom den växande tjänstesektorn och inte heller inom vården. Kangasharju förundrar sig över att det inte byggdes in ett enda produktivitetshöjande element i det nya vårdsystemet med välfärdsområden.
Inte heller utbildningen har utvecklats i önskad riktning. Andelen högskoleutbildade har varit konstant sedan början av 2000talet medan den ökat i övriga länder. Pisa-resultaten som mäter skolelevers kunskaper har sjunkit markant sedan 2006.
Tiotusentals invandrare per år
Det investeras inte tillräckligt och alltför få företag anställer och expanderar. I Sverige sysselsätter företag som strävar efter vinst mer än 50 procent av de arbetsföra, i Finland är andelen 10 procentenheter lägre. Om den skulle vara densamma som i Sverige kunde Finland ha 300 000 fler arbetstillfällen inom företagssektorn.
En del av åtgärderna för att råda bot på det hägrande eländet är politiskt besvärliga. Enligt Etlas beräkningar behöver Finland 44 000 invandrare varje år i åtminstone hundra år framåt, för att kompensera nedgången i nativiteten och för att stabilisera åldersklasserna. Det är klart att invandring medför kostnader, men beräkningarna på Etla visar också att även de som sysselsätts inom låglönebranscher som transport, städning eller vård, betalar mer i skatt än vad de får i inkomstöverföringar ifall de arbetar på heltid med kollektivavtalets löner.
Tillväxt som klimatgärning
Enligt Kangasharjus ekonomiska modell är tillväxten förutsättningen för allt. Han skriver att det skulle vara en dålig klimatgärning att avstå från tillväxten och att vi ska satsa på den mer än någonsin tidigare. Det är tillväxten som bringar kapital för att utveckla ny teknologi för att motverka klimatförändringen och öka resurseffektiviteten. Romklubbens förutsägelser från 1972 om att råvarorna tar slut har inte gått i uppfyllelse. Snarare har det gått tvärtom, hävdar författaren.
Kangasharjus tro på att tillväxten och marknaden, även om aktiv statlig styrning behövs, har den inneboende potentialen att lösa hållbarhetsproblemet kan beskrivas som en hejdlös tillväxtoptimism. Faran med den är att den kan föda en tro på att allt egentligen går att fortsätta som förut.
Teorier med absurda antaganden
Kangasharju är en obarmhärtig kritiker av ekonomiska teorier som inte håller för närmare granskning. Han skalar av den moderna penningteorin, kallad MMT, så att det inte blir någonting kvar av den. Enligt denna teori tycks centralbanken under alla omständigheter kunna finansiera statens underskott och skuld.
När ekonomiska teorier står längre högerut är Kangasharjus blick däremot inte lika kritisk. Han hänvisar till en modell som bygger på det absurda antagandet att all arbetslöshet är frivillig. Inkomstfällorna lär få människor att hellre sitta i soffan, och ofrivillig arbetslöshet uppstår närmast då de lägsta lönerna stiger så högt att företagen inte har råd att anställa.
Uppfattningen att de låga lönerna är för höga motsägs av det enkla faktum att det råder arbetskraftsbrist inom flera låglönebranscher. Precis enligt den marknadsekonomi Kangasharju omhuldar ska priset stiga då det råder brist på någonting, i det här fallet arbetskraft. Då flertalet arbetslösa är relativt lågutbildade samtidigt som det finns lediga platser är det ett tecken på ett strukturellt problem som har många faktorer utöver eventuella inkomstfällor. I en kommande bok kan Kangasharju gärna reda ut frågan om arbetslöshet och lönenivå med en exaktare analys.
Långt på regeringens linje
Författaren ger självklart sitt stöd till regeringen Orpos avsikt att graDet dera det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet. Anpassningskalkylen på sex miljarder euro ifrågasätter han inte heller och han finner stöd i forskningen för att nedskärningar är bättre ekonomisk politik än skattehöjningar. Han stryker dock inte enbart medhårs – en allmän sänkning av inkomstskatten är dyr politik för den offentliga sektorn och bostadsstödet finns det inte anledning att skära i.
Kangasharju skriver emellanåt polemiskt men han ger också djupare bakgrunder till ekonomiska fenomen. Bland annat är avsnittet om inflationens historia och hur man från 1980-talet framåt lärt sig bekämpa den ypperlig populärvetenskap som hjälper läsaren att förstå sammanhangen.