Resoluta reformer nu ett måste
❞ Långsiktiga satsningar och reformer är minst lika viktiga som snabbverkande aktioner.
Ekonomin kärvar till. Utsikterna för år 2024 är sämre än väntat, prognoserna förutspår nolltillväxt efter fjolårets minus 0,5 procent. Osäkerhetsfaktorerna globalt är många, en klar vändning till det bättre kan inte ens på sikt förväntas utan resoluta åtgärder.
Underskotten ökar. Finansministeriets beräkningar pekar på ett finansiellt tilläggs behov kring 3–4 miljarder under mandatperioden. Nya nedskärningar, sparåtgärder och skattehöjningar påkallas. Statsskulden kommer ändå att överskrida 200 miljarder till kring 85 procent i förhållande till bnp år 2027. Det offentligas överstora andel i ekonomin har uppstått när åtagandena och byråkratin genom politiska beslut vuxit sig större än vad resurserna tillåter.
De kroniska underskotten har lett till en skuldsättningsspiral, som i ett normalt ränteläge efter nollräntan blivit svårt att hantera. Skuldtakten och den svaga tillväxtpotentialen oroar. Finland är en liten, öppen och avsides marknad med små volymer utan skalfördelar. Demografin – åldrandet – och den minskade efterfrågan, låga investeringsgraden och därmed låga produktiviteten, sysselsättningsgraden och tillväxten är ett strukturellt sammanhängande problemknippe. Det ena ger det andra.
Koordinerade motåtgärder – arbetsrelaterad invandring, verkningsfulla, attraherande incitament för investeringar och nydanande ekonomisk dynamik måste till. Det ena ger det andra. Långsiktiga satsningar och reformer är minst lika viktiga som snabbverkande aktioner, fastän resultaten syns långt senare.
De fortlöpande underskotten i handels- och bytesbalansen måste i stort balanseras för att få bukt på skuldsättningen, också av säkerhetsskäl. Bara know-how och högkvalificerad teknologi – gröna omställningen, kvantfysiken – och en rejält ökad export också till nya marknader kan kompensera vårt ogynnsamma utgångsläge. I spända förhållanden kan akuta händelseförlopp få globala konsekvenser. Krisartade ekonomier drabbas värst.
Helt malplacerat är att bagatellisera skuldsättningen som bara ett ”europeiskt medeltal” – de facto sjunde plats, från slutet (!) därtill med begränsade korrigeringspremisser – och spika upp långa kravlistor. EU:s underskottsmaximum är 3 procent, vårt underskott nu 3,5 procent, varför en EU-intervention principiellt inte kan uteslutas. Men snabbverkande, icke-kontraproduktiva nedskärningar är givetvis bara en dellösning.
Genomgripande reformer för en hållbar tillväxt är nu i elfte timmen nödvändiga för att få ordning på ekonomin. Den reella nolltillväxten med en accelererande och riskfylld skuldsättning har fortgått i över 15 år.
Ove Ohlström
Helsingfors