Skidspåret en enda sörja i ovanligt brutala Vasan
LÄNGDÅKNING Många åkare tvingades avbryta när Vasaloppets legendariska spår förvandlades till sörja i duggregnet. Byggaren Magnus Lindroos hörde till dem som kämpade sig fram ända till Mora.
– Det är fruktansvärt. Jag tänkte ge upp. Jag får kräkreflexer. Men man ska aldrig ge upp.
Det säger Ekenäsbon och byggaren Magnus Lindroos precis efter att han stakat sig i mål i det hundrade Vasaloppet i stentuffa förhållanden.
Det tog Lindroos 8 timmar och 15 minuter att arbeta sig till målet i Mora från Sälen. Föret som mötte busslasten med nylänningar, åbolänningar och österbottningar som kommit från Ekenäs till Dalarna vid starten tidigt på söndagsmorgonen var obarmhärtigt. Klafsande i snömodd och lervälling tog de sig till startplatsen i Berga by före gryningen.
– Det blir ett grislopp där ute, sade norrmannen Andreas Nygaard, Vasaloppvinnare 2018 och 2022, inför starten. Han fick rätt.
Falukorv
Loppet föregicks dessutom av trafikkaos i Sälen. Omkring 1 000 åkare satt fast i sina bussar och hann inte i tid till startskottet.
Det gjorde däremot Lindroos och kompisgänget på bussen, Daniel Råstedt, Conny Karlsson och Peter Hoffström,som HBL träffade i hamnen i Stockholm dagen innan.
– Starten gick över förväntan. Vi råkade vara ganska många Ekenäsbor. Jag drog upp för backen och de andra kom efter. Vi plockade placeringar, berättar Lindroos.
Den här gången tvingades Lindroos inte heller göra väjningsmanövrer i backarna. Han klarade ökända Risberg utan vurpor. Men snösörjan straffade i synnerhet de mer kraftigt byggda åkarna.
– Stavarna fastnar, de går en halv meter ned i blötsnön. Det handlar bara om att kriga sig i mål, säger Lindroos.
– Men man blir ju alldeles tårögd, nu när man är i mål. Jag är så jäkla slut. Men nog ska jag vara tillbaka nästa år ändå.
Lindroos hann inte äta mycket under loppet, utan satsade på blåbärssoppa och sportdryck. Mot slutet fick han ändå i sig en falukorvsmacka och choklad.
– Det kändes som det bästa jag ätit.
Många i knipa i skogen
Ute i skogen tvingades ovanligt många avbryta loppet, antingen för att de inte klarade tidsgränserna eller för att orken tröt i sörjan.
– Det är nog flera som ”blir” ute i skogen. Jag mötte en ambulansskoter på vägen. Och jag såg en åkare som var riktigt blek, som de andra höll upp, berättar Lindroos.
Bland vännerna tvingades finansmannen Peter Hoffström från Dalsbruk avbryta. Han kämpade sig till Risberg vid ungefär 35 kilometer. Vid tiden för HBL:s pressläggning stretade piloten Daniel Råstedt och den tidigare kulstötaren Conny Karlsson, gruppens reseledare, fortfarande vidare mot Mora i duggregnet.
Många åkare var inte framme förrän mörkret lagt sig över Mora.
Närpesbo visade vägen
Mikael Dahlqvist från Närpes, odlingschef till vardags, var däremot bland de första i mål bland dem som kommit med buss från Ekenäs. Han åkte sitt femte Vasalopp efter en paus på tio år.
– Bra stämning, men ingen skidnjutning direkt. Lite mer tyst och sammanbitet än vanligt i spåret, men några norrmän snackade ändå på, berättar Dahlqvist som parstakade hela loppet.
Han fick en hedersam tid på strax över sex timmar och bedömde sin placering till ungefär 1 500.
– Jag har tidigare åkt på 5.34, men jag tror det här var första gången jag inte vurpat. Det är ju ändå en framgång.
Så fort alla tagit sig i mål skulle bussen åka tillbaka mot Stockholm. I dag tar hela gänget Viking Grace tillbaka mot Åbo.
– Nog tar vi en sväng via baren för att fira. Om vi bara orkar gå, säger Dahlqvist.
Läs mer om vännernas strapatser i Vasaloppet på hbl.fi.