Politiska strejker är ingen lösning

Under februari lamslogs många arbetsplatser av strejker där bland annat Industrifacket, JHL och Tehy deltog. Dessa strejker kostar otroliga mängder för den finska ekonomin och exportindustrin i synnerhet. Det har räknats att minst mellan 300–400 miljoner euro var priset vi betalade för den längre strejkveckan. Det som kanske är mest synd med den debatt som pågår om ämnet, är att partipolitiken syns så starkt och att viljan att hitta lösningar inte alltid är den främsta prioriteten.

En politisk strejk är inte en vanlig strejk. När en vanlig strejk ordnas är det under förhandlingar av nya kollektivavtal och strejken ordnas för att förbättra arbetarnas förhållanden och avtal. Ett fackförbund kan inte varsla om strejk när ett kollektivavtal är i kraft och det råder så kallad arbetsfred. Däremot kan en politisk strejk utlysas när som helst av ett fackförbund, även under arbetsfred. Dessa ämnar inte påverka kollektivavtal utan vill påverka ett politiskt beslut. Strejkerna som pågått i Finland under den senaste tiden har velat påverka de beslut som statsminister Orpos majoritetsregering flaggat för.

Politiska strejker är effektiva, de lamslår ekonomin. Dock är det värt att fråga sig om det är rätt att använda ett sådant effektivt verktyg mot beslut som följer ett regeringsprogram överenskommet inom en demokratiskt vald majoritetsregering. Naturligtvis har alla rätt att opponera sig mot regeringens politik, den finländska demokratin är något vi alla kan vara stolta över. Men är det demokratiskt om en part har ett verktyg som kan lamslå nationalekonomin?

Det är klart att med den ekonomi Finland har just nu krävs snabba åtgärder för att någon slags ”fred” ska nås. Statsminister Orpo gjorde rätt i att kalla fackförbunden till förhandlingar, men trots det meddelade SAK förra veckan att två veckor långa strejker inleds på måndag. Det visade på att fackförbundens centrala mål inte egentligen är att hitta lösningar, utan något helt annat.

Det finns en utbredd uppfattning om att vissa åtgärder som gynnar företag automatiskt kommer på bekostnad av arbetstagarna och vice versa. Denna mentalitet behöver förändras. Det som ligger i arbetsgivarnas och företagens intresse ligger ofta också i arbetstagarens intresse. Flera europeiska länder har redan begränsat politiska strejker och det bör Finland också göra, för att säkerställa en mer konkurrenskraftig arbetsmarknad. Simon Hellbom

förbundsstyrelsemedlem Svensk Ungdom, Vasa Anton Åkerman

förbundsstyrelsemedlem i Svensk Ungdom, Närpes