Och 26,5 miljoner euro går till...
I dag offentliggör Kulturfonden sin utdelning för 2024. För det svenskspråkiga kulturlivet i Finland är det en fingervisning om vad vi har att vänta oss i kulturväg de kommande åren.
Små och stora summor delas ut, sida vid sida. Trots, eller kanske just för att hälften av de 3 300 ansökningarna blir beviljade, brukar sociala medier fyllas av glädjerop eller besvikna röster. Vem fick? Vem blev utan?
I år erbjuder fonden 80 så kallade feedbackmöten till de som snabbast anmäler sig. Tanken är att man konkret kan diskutera sin ansökan inför nästa runda. Gör om, gör rätt, bättre lycka nästa gång.
I en tid när det offentliga drar åt svångremmen ökar förväntningarna på Kulturfonden. Inom scenkonst går till exempel stora bidrag till de etablerade teaterhusen. Men även om utdelningen är 1,5 miljoner euro större än i fjol vill man på fonden ändå inte uppfattas som en plan b för dem som drabbas av regeringens kommande nedskärningar. I stället betonar man vikten av nätverk, samfinansiering och att lyfta det finlandssvenska i en global värld.
Noteras kan också att Svenska litteratursällskapet får ett treårigt bidrag på sammanlagt drygt 550 000 euro för de finlandssvenska inslagen på bokmässorna i Helsingfors och Göteborg samt Bokkatalogen och den rikssvenska tidskriften Vi Läsers specialnummer om finlandssvensk litteratur. Varför SLS, som själva förvaltar en förmögenhet på 2 miljarder euro, behöver ansöka om dessa pengar av Kulturfonden kunde uttalas tydligare.
Vem är det då som fått pengar? På basis av den statistik som fonden själv delar med sig kan den typiska mottagaren av ett arbetsstipendium kanske beskrivas så här: en kvinna i 40-års åldern som bor i huvudstadsregionen.
En spännande motsättning är eventuellt att de fleråriga arbetsstipendierna, som bara kan gå till professionella konstnärer, har blivit färre samtidigt som de ettåriga blivit fler. Här vill fonden sätta särskilt fokus på nya förmågor. Hur en professionell konstnär definieras i det sammanhanget vill man förstås veta då stipendier varken är en anställningsform, än mindre en rättighet som även författaren Eva Frantz konstaterar i intervjun här intill.
När jag skrollar genom listorna blir det uppenbart hur totalt dominerande Kulturfondens roll är. Utan den, ingenting. Eller åtminstone ett helt annat utgångsläge för den som vill verka som konstnär på svenska i Finland. I en värld utan Kulturfondens pengar skulle kulturfältet vara så gott som utarmat och de kommersiellt mer potenta projekten sannolikt fler. På gott och ont.
För övrigt noterar vi i utdelningen att …
· Sara Jungersten jobbar med hela tre romaner men på väldigt liten budget. · En nybildad sånggrupp för pensionärer med det sympatiska namnet Sista skriket har grundats.
· Peppe Öhman planerar en bok om USA.
· Litteraturfestivalen Gränslöst som ordnas i både Stockholm och Helsingfors får en fortsättning 2025.
· Edith Hammar deltar i Tom of Finland-utställningen på ABCmuseet i Madrid.
· Lilla Teatern planerar sätta upp franske författaren Édouard Louis två debutböcker som pjäs. · Stiftelsen för Finlands institut i Japan planerar en finlandssvensk kulturvecka i Tokyo.
❞ På basis av den statistik som fonden själv delar med sig kan den typiska mottagaren av ett arbetsstipendium kanske beskrivas så här: en kvinna i 40-års åldern som bor i huvudstadsregionen.
· Nyslotts operafestspel ska göra Hundarnas Kalevala på svenska. · Helsingfors universitet har fått 100 000 euro för att skapa en antirasistisk och trygg verksamhetskultur i skolan. · Zacheriah Kramer planerar en abstraktmosaik gjord av skräp han plockat på Purmovägen.