Världens äldsta surfare började när han var 80
Nittioåringen i våtdräkt på stranden söder om Tokyo är världens äldsta manliga surfare. – Jag tänkte aldrig på att det kunde vara svårt, säger han om hur han lärde sig konsten när han fyllt 80. I dag tränar han för att klara nästa trick.
När Seiichi Sano fyllde 90 år den 23 september firade han dagen med att surfa i konstgjorda vågor i en anläggning i en stad söder om Tokyo. Efteråt blev det viss uppståndelse.
Annars är det hit han kommer för att utöva sin hobby: till den långa stranden Katase Nishihama med finkornig svart sand nära Enoshima, där seglingstävlingarna avgjordes i OS i Tokyo för drygt två år sedan.
Hundratals surfare – de flesta mellan sena tonåren och 30-årsåldern – paddlar ut i havet på sina brädor en regnig höstdag. De ligger sedan guppande och väntar på den rätta vågen som kan föra dem tillbaka mot stranden stående på surfbrädan.
Seiichi Sano gör dem sällskap. Detta är en plats med små vågor som passar honom.
Innehar världsrekordet
Vid 88 år och 288 dagars ålder erkändes han officiellt av Guinness Rekordbok som den äldsta manliga surfaren i världen den 8 juli 2022.
Sedan dess har han hunnit skaffa sig en oavlönad manager – en man som håller upp sin mobiltelefon för att visa oss ett videoklipp från en japansk tv-kanal. I klippet hörs en upphetsad speakerröst:
– Sedan han började surfa har han glömt hur gammal han är.
Den 90-årige mannen framför mig ser road ut. Han är klädd i blå huvudbonad och jeansjacka. Runt nacken hänger ett halsband i läder.
– Jag har över huvud taget aldrig tänkt på mig själv som en gammal man, säger han.
När han var 79 slutade han på ett av sina jobb för att ta det lite lugnare. Fram till dess hade han arbetat sex dagar i veckan, men då fick han ledigt både lördagar och söndagar.
Fick idén högt ovanför havet
– Jag ville bestiga berget Fuji (Japans högsta berg på 3 776 meters höjd) och det gjorde jag på två dagar när jag fyllt 80. När jag stod på toppen och tittade ned, tänkte jag att jag borde börja med något som har med havet att göra också, berättar Seiichi Sano över en kopp kaffe vid surfshopen som han gjort till sitt andra hem.
Hit kommer han för att byta om och värma upp – nära stranden med den svarta sanden. Han brukade bada här innan han skaffade sig sin nya hobby för tio år sedan.
Bilden av surfarna hade fastnat i huvudet.
– Jag tänkte aldrig på att det kunde vara svårt, säger han. Det är kanske svårt för många, men det betyder inte att du behöver tänka att det blir svårt. Det är bara att göra det.
Samma inställning, säger Seiichi Sano, har hjälpt honom att lösa problem i företaget som han fortfarande driver i trävarubranschen.
– Kanske hade jag tur första gången jag surfade. Jag föll många gånger, men jag klarade också att stå på surfbrädan och då tänkte jag: Det här är kul. Samtidigt stod unga människor på stranden och gav mig applåder.
Han ler åt minnet.
Farligare att köra bil
– Men jag är fortfarande ingen bra surfare. Så jag kallar mig surfare på små vågor, av respekt för dem som verkligen är bra och för att andra inte ska tycka att jag skryter.
Surfningen har gjort honom frisk och stark, tycker han.
– När jag var i 70-årsåldern, tog tåget och stod upp var det många som erbjöd mig att ta deras plats. De tyckte jag var gammal och behövde sitta, men sedan jag började surfa finns det ingen som behandlar mig så. Det är jag glad för.
Han ogillar människor som sätter etikett på honom, särskilt de som kallar honom gammal.
– Ofta har de sagt till mig att det är farligt att surfa i min ålder. Men då säger jag att det är farligare att köra bil.
En av dem som oroade sig var hans tränare Kazuto Shimizu, som i början var övertygad om att han skulle skada sig.
– Jag trodde att jag behövde hålla i honom på grund av hans ålder och ta hand om honom hela tiden, men efter några lektioner började han klara sig helt själv.
”En mycket energisk man”
Innan de träffades trodde tränaren att gränsen för hur gammal man kunde vara för att surfa gick vid 50 år. Det var så gammal hans äldsta elev hade varit. Seiichi Sano lärde sin instruktör att se på sporten på ett nytt sätt.
– Efter att herr Sano kom hit och lärde sig surfa, har folk i 60–70-årsåldern börjat dyka upp, säger Kazuto Shimizu.
Och efter tio år har han en annan syn på sin 90-åriga adept:
– Jag kan inte säga att han är en gammal man. Så jag säger bara att han är en man, en mycket energisk man, konstaterar surfningtränaren.
När jag ber Seiichi Sano dela med sig av hemligheten bakom sin spänstiga uppsyn skruvar han på sig.
– Alla människor har olika styrkor, jag kan inte ge några enskilda råd. Men jag tycker inte folk ska tänka att de är gamla. För om du tror att du är gammal begränsar du dig själv och vill inte göra något, säger han. Var och en borde försöka utgå från sin egen fysiska styrka och göra något.
För 51 år sedan startade Seiichi Sano sitt företag – han säljer virke till byggbranschen. Nästa år börjar en ny fas i hans liv, då han ska låta andra ta över.
– Det känns som rätt tid att göra det. Planen är redan klar: då ska jag börja resa över hela världen. Jag gillar måleri, dans och musik. Men surfa? Nej, det skulle bli jobbigt för de i min närhet – fru och två döttrar – som skulle oroa sig, säger han.
Däremot kommer han fortsätta att surfa på hemmaplan.
Trotsade regler under pandemin
När Seiichi Sano bytt om till våtdräkt ställer han sig för att stretcha mot ett staket. Foten sträcker han upp över huvudet. Stretchar gör han varje dag, det är vad som håller honom i form, säger han, innan han lastar surfingbrädan på en kärra och börjar gå mot stranden.
I vattnet finns hundratals surfare, trots att det är vanlig vardag.
Annat var det under pandemin, då det stundtals var förbjudet att befinna sig på den långa stranden. När längtan efter att surfa blev stor bröt Seiichi Sano mot förbudet.
– Jag var ensam på stranden. Då såg jag en helikopter över huvudet som fått syn på mig och kände att jag måste gå härifrån, säger han, om infallet att hemfalla åt civil olydnad.
När han paddlar ut på sin bräda i vågorna ser han ut som en av de hundratals andra – som naturligtvis alla är mycket yngre. Han väntar på rätt tillfälle. Faller av brädan. Ger inte upp. Paddlar ut igen. Gör sedan tricket han övar på för att det ska sitta med tiden: han står på ett ben på brädan, innan han faller i vattnet.
Efter en halvtimme behöver han hämta andan och kommer upp på stranden.
– Ibland går det inte så bra som man vill, men jag njuter av att vara här, säger han.
Tillbaka vid surfshopen visar han bilder som har många år på nacken. Under en resa till Europa på 80-talet står han i den franska skidorten Chamonix. Han ser förväntansfull ut bakom sina kraftiga glasögonbågar.
På en annan bild står han på ett ben på skidor i förgrunden framför berget Matterhorn i Schweiz.
– Det är det tricket jag vill lära mig göra på surfbrädan också, säger den 90-årige surfaren.