”Finansiering, behov och lagens krav i obalans i äldrevården”
HBL har i flera artiklar visat på stora brister inom äldrevården. Vi har bett fyra välfärdsdirektörer kommentera äldrevårdens kris men alla väljer att ignorera frågan. Däremot lyfter de fram hur nya sparkrav påverkar.
Vissa tjänster för äldre ska centraliseras, antalet boendeplatser ska minska, det ska bli bättre riktad förebyggande vård och annorlunda, lättare boendelösningar …
Då välfärdsområdena tvingas anpassa sina budgetar med tiotals miljoner euro är listan lång. Inga sektorer kommer att besparas, inte heller den redan hårt tyngda äldrevården som HBL rapporterat om i flera artiklar de senaste månaderna.
Det framgår då HBL ber cheferna för välfärdsområdena i Östra och Västra Nyland, samt Egentliga Finland och Österbotten besvara några frågor om hur de tiotals miljoner stora sparkraven har drabbat, eller kommer att drabba, äldrevården.
– Finansieringen, servicebehovet och lagens krav (exempelvis vårdgaranti och personaldimensioneringar) står för tillfället i obalans. Välfärdsområdets möjlighet att påverka de här faktorerna är marginella, svarar Max Lönnqvist, direktör för välfärdsområdet i Östra Nyland.
Social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso (Sannf) har i några färska kommentarer lastat över allt ansvar för hur man anpassar sina budgetar på välfärdsområdena. Till MTV Uutiset sade hon nyligen att det är svårt att förstå varför områdena nu väljer att försvaga basservicen och servicen till äldre.
”Det är ledsamt och så borde man inte göra”, sade hon till kanalen den 18 mars.
Hur kommenterar ni ministerns synpunkt och vilket är statens ansvar för den rådande situationen?
Max Lönnqvist, Östra Nylands välfärdsområde:
– Det är olyckligt att det första verksamhetsåret startade med ett stort underskott trots att välfärdsområdets kalkyler gällande rätt finansieringsnivå funnits tillhanda i god tid under år 2022.
Tarmo Martikainen, Egentliga Finlands välfärdsområde:
– Ministeriet bereder lagarna. Vi följer dem och ordnar service inom de ramar lagstiftarna ger.
Sanna Svahn, Västra Nylands välfärdsområde:
– Samhällets begränsade resurser måste riktas och användas så att de ger möjligast mycket hälsonytta och välmående till invånarna.
Marina Kinnunen, Österbottens välfärdsområde:
– Finansieringsmodellen är den som ger förutsättningarna för de medel välfärdsområdena har till sitt förfogande för att ordna vård och service till invånarna, och vi har strävat efter att balansera budgeten via förändringsåtgärder som har minsta möjliga effekt för våra invånare.
Farhågor: Dåligt läge blir sämre
Direktörernas resonemang är abstrakta, och inte helt obekanta från tidigare. I verkligheten handlar det ändå om människor som redan nu har svårt att få den service och den hjälp de behöver. HBL har i flera artiklar rapporterat om det dåliga eller rentav katastrofala läge som råder inom äldrevården. Förtvivlade anhöriga har berättat om gamla som far illa, inte får den hjälp de behöver, om sin egen utmattning och om hur ingen inom välfärdsområdena tar ansvar. Den kritik och de problem som vi fått ta del av omfattar samtliga av de här fyra direktörernas områden.
I en fråga ber vi de fyra direktörerna kommentera de artiklar vi har publicerat. Samtliga av dem väljer att ignorera frågan.
I en annan fråga ber vi dem att motivera varför ytterligare sparåtgärder nu riktas mot äldrevården som redan går på knäna. De hänvisar till både penning- och personalbrist, och menar att genom att rationalisera och tänka om i de äldres service och olika boendeformer så ska slutresultatet bli bra och hållbart.
Bland expertisen har tonerna varit andra. Enligt äldreombudsmannen Päivi Topo går det inte att göra fler nedskärningar inom äldrevården.
– Det är redan uppenbart att det finns för få tjänster sett till antalet behövande. Då talar vi om grundläggande tjänster som är helt avgö
rande för att en äldre ska kunna leva ett människovärdigt liv, sade hon till HBL.
Hon konstaterade också att allt ansvar för det dåliga läget inte kan lastas på välfärdsområdena, som tog över en sektor som kommunerna runt om i Finland under lång tid hade nedprioriterat och skurit ner i. Nu är läget, bedömde Topo, sämre än någonsin.
Mångåriga problem i bakgrunden
Ingen förnekar att välfärdsområdena är i en knivig situation. Knappt hade man börjat starta upp verksamheten innan man skulle börja krympa sina utgifter. De ekonomiska kraven är så hårda att man anser sig nödgad att också rikta åtgärder mot äldrevården. Problemen härstammar, enligt Topo, från tiden innan vårdreformen då kommunerna under en lång tid krympt och nerprioriterat äldrevården.
– Sedan är det viktigt att komma ihåg att problemet inte bara handlar om pengar. Vi har brist på personal och den blir värre. Om vi inte ändrar sättet hur vi jobbar så kommer vi inte att klara av att ta hand om våra åldringar i framtiden, svarar Marina Kinnunen från Österbotten.
I Östnyland menar Max Lönnqvist att vårdreformen är ett steg i rätt riktning om vi vill bevara välfärdssamhället på längre sikt. Den kom för sent, men behövde göras.
– Välfärdsområdena behöver arbetsro, stöd för reformen och långsiktiga planer till 2030-talet som sträcker sig över regeringsperioder.