”Gud som haver barnen kär”
Sorgen låg tung i luften i rosenparken på tisdagseftermiddagen då elever från de närliggande skolorna och andra borgåbor samlades för att minnas treåringen som dödades där dagen innan.
Flaggorna utanför Lyceiparkens skola och den på Borgå gymnasiums tak slokade på tisdagseftermiddagen på halv stång mot en molntung himmel. Dyster och förstämd var också bara förnamnet på den känsla som rådde bland dem som samlats till minnesstunden i Rosenparken.
Både unga och gamla hade samlats för att sända treåringen sina tankar och för att få tröst i en svår stund. Tysta och allvarsamma ställde sig Borgåborna, sida vid sida, i en vid båge kring ljusen, nallarna och blommorna som folk placerat utanför lekparkens port.
Minnesstunden, som organiserades av Borgåförsamlingarna, inleddes i tysthet varefter man tillsammans sjöng Maan korvessa kulkevi lapsosen tie och Gud som haver barnen kär – orden fanns utskrivna på papperslappar som delades ut till de församlade. Tunna, bristande stämmor blandades med darrande gammelmansröster och många hade svårt att hålla tårarna tillbaka.
Ulla Lumijärvi, präst i Porvoon Suomalainen seurakunta, talade kort om vikten av att ”hela vår stad, hela vårt folk” hjälper varandra att dela sorgen över det som skett.
– Det hjälper att tala om sorg, tilllade församlingspastor Linus Stråhlman från Borgå svenska domkyrkoförsamling och påminde om att den som har behov av att prata kan vända sig till skolpsykologen eller till församlingens och stadens krisarbetare.
Minnesstunden avslutades med en tyst minut – en minut som drog ut på tiden: många verkade vilja stanna kvar ännu en stund för att hedra ett släckt litet liv.
Först en lång stund senare droppade de första av, mössorna åkte på igen och folkmassan skingrades tillräckligt för att den som ville kom åt att lägga ner sin hälsning – ett gravljus, en lykta, en nalle, en teckning – i slänten vid porten till lekparken.