Samarbete är inte receptet till framgång
Till skillnad från en del andra serietecknarpar har Emmi Valve och Pertti Jarla valt att jobba var för sig när det gäller det skapande arbetet. På torsdagen tilldelades de Aktiastiftelsens konststipendium som är värt 10 000 euro.
Trots att Emmi Valve och Pertti Jarla jobbar inom samma bransch är deras seriekonst väldigt olika. Till skillnad från den svarta och ofta politiskt inkorrekta humorn i Jarlas Fingerpori är Valves arbeten ofta av en mer självbiografisk karaktär. Hennes andra album Armo gavs ut på hösten.
– Det handlar om hur det är att växa upp med mentala problem och hur man tar sig ur dem. Albumet är en av kandidaterna i Serie-Finlandiatävlingen, säger Valve.
Hon reser mycket utrikes i sitt arbete och berättar att självbiografiska serier växer i popularitet. I England till exempel har intresset vaknat för hur serier som beskriver mentala problem kan erbjuda hjälp och stöd till människor som lever i liknande situation. För Armos del är översättningar i görningen på svenska, engelska, franska och spanska, Valve säger att hon håller på med provöversättningar för de engelska och franska versionerna.
– Den egentliga översättningen görs sedan av yrkesfolk, men publicisterna vill först få en bild av vad serien över huvud taget handlar om. Men det var svårt att på förhand uppskatta hur mycket tid provöversättningarna tar, kanske jag nu med prispengarna kan ta hjälp av en riktig översättare. Fast en del pengar skulle behövas till att få båten i skick, den visade sig vara mer murken än jag trodde.
Seriekonstens rötter
Valve har också fullt upp med arrangemangen kring nästa års seriefestival Å-fest, som ordnas i februari med Konstfabriken som bas.
– Temat är generationer, alltså de artister som varit med och utvecklat seriekonsten till det den är i dag.
Huvudgäster är poeten Aulikki Oksanen som redan på 1960-talet var aktiv inom serievärlden och Priit Pärn från Estland, även han en serieveteran. Valve säger att man gärna tar hjälp av fler frivilliga när det gäller de praktiska arrangemangen på Å-fest, mera information finns på evenemangets Facebook-sida.
När det gäller skillnader i Jarlas och Valves skapande arbete säger Valve att hennes humor nog är annorlunda. Något kreativt nämnvärt samarbete har de heller inte.
– Folk har blivit upprörda och ogillat de få Fingerpori-strippar som Pertti har ritat utifrån mina idéer, säger Valve och skrattar.
– Jag är såpass mycket en diktator att det är bäst att vi håller oss på varsin kant, fortsätter hon.
”En stor grej”
Pertti Jarla säger att det känns fint med ett ”officiellt” erkännande som Aktiastiftelsens stipendium.
– Jag vet ju att folk läser mina serier men det här priset är en stor grej som också motiverar mig att göra mera. Fingerpori har ju utkommit i tio år men det känns inte alls som om jag sysslat med serier särskilt länge, funderar Jarla.
Han konstaterar att Valves och hans karriärer utvecklats på olika sätt.
– Emmi uppfattas som en fascinerande ny skapare, ett namn på uppgång. I mitt fall uteblev det här skedet nästan helt och hållet. Först kände ingen mig och sedan var jag ”farbrodern” som ritade serier för Helsingin Sanomat. Men jag klagar inte, utan är glad att Fingerpori så snabbt blev populär.
Också Jarla säger att de teman som paret behandlar i sina serier är olika.
– Emmi tar upp saker ur sitt eget liv medan jag, lite karikerat, ritar bilar och rymdskepp. Jag tror ändå inte det handlar om en könsfråga. Och lite har jag tagit mig in på Emmis tomt i serien i söndagsnumren av Helsingin Sanomat där också jag rör mig på det självbiografiska området.
Fingerpori har tidigare satts upp på teatern i Nådendal utifrån Petja Lähdes manus. Han står också för texten i det filmprojekt som är under utveckling.
– På scenen fungerade det bra att dramatisera seriestripparna trots
att tempot blev annorlunda. I föreställningen var det full rulle jämfört med serien som är mer lugn och melankolisk.
Jarla hoppas att filmen, som inte är en animation utan förverkligas med riktiga skådespelare, ska kunna bli verklighet 2018.
– Det skulle vara intressant att delta i arbetet med manuset, men tyvärr har jag inte haft tillräckligt med tid. Jag litar på experterna. Härifrån ska jag hem och rita söndagsstrippen för Helsingin Sanomat, kanske det här prisutdelningstillfället ger några uppslag för den.