Flygplatsen som stötte på motstånd
Alla tyckte inte om att man började bygga en ny flygplats i Pyttis
Egentligen är det lite osannolikt. Ett par kilometer från avtaget till Mogenpört i Pyttis finns en (än så länge) namnlös liten sandväg som leder genom skogen och vidare till en splitterny kilometerlång landningsbana.
Runt omkring finns bara vinden och skog och några arbetsfordon. Asfalten är kolsvart och de vita och gula markeringarna visar inga tecken på slitage. Vi befinner oss ordagrant mitt i skogen. Det är också tanken: med en kilometer till närmaste granne är förhoppningen att undvika problem med buller och klagomål.
Förvisso gick det inte helt som tänkt, men mera om det senare. Nu blåser en så kraftig stormvind att träden böjer sig nästan vågrätt. Esa Korjulas hår virvlar i vinden när hansamlar ihop ett trädgårdsmöblemang som vinden kastat omkring i en hög av bord och stolar.
– Det blåser lite, säger han med ett skratt.
Korjula är delägare i företaget Redstone Aero som ska driva flygplatsen med den officiella förkortningen EFPR.
Får kritik
Med flygplatsplanerna kom också ryktena – av allt att döma väldigt kritiska sådana, för i maj 2017 publicerade kommunen tillsammans med Redstone Aero en frågespalt på kommunens hemsidor. En fråga undrar om anläggningen planerats i hemlighet.
Nu, ett drygt år senare, har företaget och kommunen en rad överklaganden att kämpa emot – något som lett till att miljötillståndet nu behandlas i en utdragen process i Vasa förvaltningsdomstol. En granne har också vänt sig till NTM-centralen på grund av en entreprenörs sprängningsarbeten. Misstanken är att sprängningarna täppte till underjordiska strömmar som hade fyllt hans brunn i över 40 år. NTM-centralen redde ut saken, och kom till sist med ett svävande svar där de konstaterar att det nog kan vara på det viset, men att sommaren också varit ovanligt torr. Så läget klarnar senare, med höstregnen.
Esa Korjula hoppas på en bra lösning.
– Entreprenören tar saken på allvar och är mån om att hitta en smidig lösning. Dilemmat är att de inte bara kan acceptera läget. I helheten är det inte stora summor, men om de betalar utan att ifrågasätta så finns här mitt i allt andra tomma brunnar, säger Korjula. Han suckar. – Några få men väldigt högljudda individer motsätter sig oss. Men vi har de tillstånd som behövs, så verksamheten fortsätter. Vi är säkra på att det inte är något problem, annars hade det redan kommit bud från domstolen eller någon myndighet. Vi är under lupp. Vi måste göra rätt.
Han sneglar ut mot landningsbanan.
– Det goda är att staten ser projektet som så viktigt att man kom in med understöd på en halv miljon euro. Visst är pengarna viktiga, men ännu viktigare är att staten uppfattar flygplatsen som viktig.
Ingen kan
Projektets motståndare består av en privatperson (som samlat namn) och två miljöorganisationer, varav en är Kotkan ympäristöseura, där ordförande Pentti Tiusanen säger att projektet saknar laglig grund.
– De har inte miljötillstånd, eller ens några tillstånd alls. Men flygplanen landar redan. Dilemmat, som jag och flera privatpersoner och grannar ser det, är oljudet och att det finns ett Natura-område i närheten.
Tiusanen har bara delvis rätt. Det finns ett miljötillstånd – men det har inte vunnit laga kraft på grund av de pågående processerna. Ett samtal till miljövårdsinspektör Jarmo Kivi på Kotka stad visar att flygplatsen också har tillstånd
Det finns många som inte har tid för köandet på de större flygplatserna.
Esa Korjula
Redstone Aeros vd och ägare Flygplatsen skapar efterfrågan på andra tjänster. Det kan vara kaféverksamhet, övernattning eller stödtjänster som plogning.
Olli Nuuttila
Kommundirektör i Pyttis
att inleda verksamheten efter att miljövårdsnämnden fattade beslut om saken.
Det är en ovanligt komplicerad process – inte minst eftersom en flygplats har med flera olika lagar och myndigheter att göra.
Det betyder att ingen, av allt att döma inte ens på ministerienivå, verkar veta säkert hur tillståndsprocessen går till. Nya flygplatser är nämligen inget vardagligt i Finland. Det säger något om hur komplicerad processen är när även Redstone Aero själv, utöver Trafi, har överklagat miljötillståndet.
– Vårt mål är att få veta vilken myndighet som styr vår verksamhet. Är det Trafi, eller miljövården? frågar sig Korjula.
Han tillägger att Redstone Aero måste kunna lita på myndigheterna som beviljat tillstånden.
– Ur företagets synvinkel är det underligt att våra motståndare anklagar oss för att inte ha tillstånd, när vi uppfyller alla myndighetskrav samtidigt som vi inte fått nya.
Oklarheterna betyder att projektet kan bli ett prejudikat när och om saken går vidare till högsta förvaltningsdomstolen. Jarmo Kivi konstaterar att det var ett svårt ärende från början, med regler och krav som står i konflikt med varandra.
– Vi till och med kontaktade miljöministeriet för att få direktiv. Men där fick vi bara svävande svar. Det blir väldigt intressant att se hur processen i förvaltningsdomstolen utspelar sig, säger Kivi.
Hoppas på jobb
Pyttis kommundirektör Olli Nuuttila noterade samma sak. Han säger att kommunen genast var med på noterna när förslaget dök upp, men att man i brist på en flygtrafikexpert fort stötte på problemet med byråkratin. Lösningen var att ringa de städer och kommuner där man redan byggt en flygplats.
Det visade sig att de senaste tio årens projekt i regel handlade om att utvidga eller förnya existerande anläggningar, som i Kouvola där man byggde en andra landningsbana.
– Till sist insåg vi att miljöskyddslagen, markanvändningslagen och bestämmelserna kring flygtrafik delvis är i konflikt med varandra. Då tog vi utomstående juridisk hjälp. Nu är allt enligt reglerna, säger Nuuttila.
Han är påtagligt entusiastisk över det man ändå lyckats åstadkomma, och vad det hela kan föra med sig. Hans filosofi är att verksamhet lockar annan verksamhet.
– Redan nu har vi fått kontakter av en rad aktörer som aldrig annars hade kontaktat oss.
Med tiden räknar han med arbetstillfällen, företagsmöjligheter och ett allmänt uppsving i kommunen.
– Flygplatsen skapar efterfrågan på andra tjänster. Det kan vara kaféverksamhet, övernattning eller stödtjänster som plogning. Vi har inga beräkningar, men det verkar allt klarare att det här kan vara en mycket betydelsefull anläggning för Pyttisborna i framtiden.
– Jag har överraskats över hur mycket stöd vi får av ortsborna. De positiva är inte bara lika högljudda som kritikerna, tillägger Korjula.
Taxiflyg och satelliter
En pusselbit i det hela är Malms flygplats som ska stänga, där Esa Korjula också är en av de aktivister som kämpat för en fortsättning. Pyttis ska delvis ersätta det man haft där, även om de historiska aspekterna aldrig kan ersättas. Tanken är i Pyttis att fokusera på yrkesverksamhet inom flygbranschen, även om hobbypiloter också är välkomna.
– Vi vill erbjuda ett ställe som branschens aktörer kan lita på att är bestående. Det möjliggör investeringar, säger Korjula.
Meningen är att locka företag inom allt från flygutbildning till service och underhåll, men också småskalig passagerartrafik där nya regler tilllåter helt nya affärsmöjligheter och en kundkrets som finns också bland mindre företagare. Därför har man satsat på en rad nya teknologiska lösningar för bland annat satellitbaserad inflygning och landning vid dålig sikt.
– Vi tänker oss flygtaxi, alltså mindre flygplan med plats för tio personer. Det finns många som inte har tid för köandet på de större flygplatserna. Med motorvägen helt invid ligger vi nära Helsingfors. Det är inte helt uteslutet med flygrutter till Sankt Petersburg, men det är bara en tanke vi leker med.
Hurudan omsättning man tänker sig är för tidigt att säga i nuläget.
– Vi tävlar inte med de stora, men samtidigt erbjuder vi något helt annat än de ”korpikenttä” (flygplats i ödemarken) som finns på olika håll i Finland, till exempel Kymi i Kotka.
Framtida möjligheter
En annan satsning här är obemannade flygfarkoster, drönare, i form av ett utbildningscentrum vid flygplatsen. Drönarcentret är ett samarbete mellan Redstone Aero, kommunen och utvecklingsbolaget Cursor.
– Framtida regler kan kräva utbildning eller licens, och vi kan erbjuda utbildning. Det kommer att vara en väldigt stor sektor och möjlighet, också i jobbet att avvärja dem. Framtiden är väldigt intressant, speciellt när och om persontransporter blir vardag, säger Korjula.
Meningen är nu att jobba vidare. I dagsläget finns 1 kilometer asfalterad landningsbana, och målet är omkring 1,6 kilometer – något som ändå inte är kopplat till storleken på flygplanen.
– En längre bana ger större säkerhetsmarginaler och möjligheter att motarbeta buller. Det hoppas vi också ger en bättre relation till de som motsätter sig projektet.
Så småningom ska man också börja bygga hallarna.
– Området är bra också med tanke på det. Vi kan anpassa och utvidga enligt behov. Vi ser med tillförsikt på framtiden.