Lotta Lehto

■■■12.10 1962, Lovisa ■■■1.9 2018. Lovisa

En positiv och glad förebild är borta

Lotta Lehto föddes den 12 oktober 1962 i Lovisa. Trots sitt handikapp levde Lotta sin barndom och ungdom såsom alla andra jämnåriga. I lekskolan och folkskolan fick hon många vänner som hon umgicks med livet ut. Hon tog körkort och klarade sig väldigt länge på egen hand utan assistenter.

Lottas pappa Erkki och mamma Brita tyckte om körsång och även Lotta blev engagerad. Hon var en av de verkligt aktiva inom föreningen Arbetets Vänner, både som sångare i kören och som arrangör för allt från förstamajevenemang till julfester.

Efter att Lottas pappa gick bort 1975 blev hon och mamma Brita varandras stöd. De höll ihop i vått och i torrt.

Studenten tog Lotta 1983 och sedan studerade hon både i Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors och i dåtida Kuggom folkhögskola. Hon jobbade sedan bland annat som socialarbetare i Lappträsk och i Strömfors.

Lotta Lehto var i själ och hjärta en föreningsmänniska. I slutet av 1990-talet var hon en bland många aktiva inom Lovisarörelsen som kämpade mot kärnkraft och slutförvar. Hon var med på alla möten och seminarier och suverän på att sköta medlemsregistret. Hennes hjärta klappade varmt också för föreningen Corazon Grandes Faddrar, och då Lovisa Föreningar bildades för inte så länge sedan gick hon med även där.

Lotta beskrev ofta sig själv såhär: ”Jag är stor i orden, men liten på jorden”. Under åren genomgick hon otaliga operationer, men hon klagade så gott som aldrig över smärtor eller över värken som var hennes ständiga följeslagare ju äldre hon blev. I stället frågade hon alltid hur andra mådde och hon var ofta en sammankallare då det gällde fester eller att komma ihåg nära och kära.

Lotta stod upp för alla svaga i samhället, bland annat som aktiv inom de kortväxtas förening, Lyhytkasvuiset ry. Hon var en av dem som gick i täten när det gällde att uppmärksamma vad handikappservicelagen konkret innebar med tanke på tillgängligheten till olika byggnader i Lovisa.

Så sent som i somras var Lotta ännu ganska aktivt i farten fastän hälsan börjat svikta. Hon ville bl.a se Lurens sommarteater och hon deltog i Fredsforumet för att få köpa fredsplättar. Lotta gick bort den första september i sitt hem.

Många minns Lotta Lehto som en positiv och glad förebild. Barnen till föräldrar som var vänner med Lotta lärde sig acceptera olikheter och förstå att somliga kan se annorlunda ut än andra. Lotta var också den som rakt och ärligt men bestämt sade sin åsikt, även då det gällde hennes problem och krämpor.

Lotta Lehtos vänners önskemål är att de som under hösten och vintern vill arrangera egna minnesstunder för att hedra Lottas minne ska göra det.

Hon må ha varit liten till växten men som människa var hon en stor personlighet som är värd all uppmärksamhet och ihågkomst.