Starka känslor med små medel på Pikulilla Teatern
Det var fullt hus på Hemborg i Hindersby när den fria skådespelarensamblen Pikulilla Teatern gav sin premiärföreställning. Den nybildade teatergruppen lyckades väcka starka känslor med små medel.
en kväll med Pikulilla teatern helafton med Shirley Valentine av Willy Russel och Det var hon Pernilla och så han Peter som mår illa av Thomas Antas.
Premiär på Hemborg den 5.10. Spelas på Pilvilinna i Grevnäs den 14 oktober klockan 18, på Fädersborg i Labby-Harsböle den 19 oktober klockan 19, på Lindarås i Lindkoski den 24 oktober klockan 18 och på Solbacka i Isnäs den 18 november klockan 18.
Speltid cirka 2 timmar.
Föreställningen En kväll med Pikulilla
Teatern bestod av två fristående men vagt besläktade enaktare, den kända monologen Shirley Valentine och Thomas Antas nyskrivna relationsdrama
Det var hon Pernilla och så han Peter som mår illa.
Shirley Valentine är som bekant en utpräglad komedi, medan stämningen i Det var hon Pernilla är mer allvarsam. Båda pjäserna utforskar temat förspillda liv, men där Shirley Valentine på ett positivt och närapå pedagogiskt sätt fokuserar på egenmakt (empowerment) framstår de trasiga själarna i Thomas Antas enaktare som mer oförmögna att ta ny styrfart i sina liv.
nikkanen i god form
De tre amatörskådespelarna håller alla hög nivå, men speciellt fäster man sig vid Katarina Nikkanens förträffliga gestaltning av den frustrerade hustrun och modern Shirley Valentine. Nikkanen har också tidigare visat sin talang för att hantera komiska roller.
I början av sin monolog verkar hon onekligen en aning distraherad, men blir snabbt varm i kläderna. Premiärer är förmodligen alltid lika pirriga, och därför förlåter man gärna alla tre skådespelare för att några få gånger glömma bort sina repliker.
Shirley Valentines monolog har framförts på otaliga scener tidigare, och för den stora allmänheten är Shirley kanske mest bekant genom Lewis Gilberts film från år 1989. Också den här finlandssvenska uppsättningen följer originalet med exempelvis väggen som Shirleys samtalspartner. Men här finns stundvis också en lättsam strävan att ge Shirley en vagt östnyländsk anstrykning, även om den lokala inramningen i det här fallet inte har närmelsevis lika stor betydelse som i lokala revyer.
I själva verket är båda enaktarna nästan helt lösgjorda från sitt regionala sammanhang, vilket som omväxling kan kännas befriande.
gifta men ödsligt ensamma
Efter pausen tog Thomas Antas och
Gita Nylund över scenen med äktenskapsskildringen Det var hon Pernilla och så han Peter som mår illa. Ge- nast i början slås man av att de två karaktärerna Pernilla och Peter har svårt att kommunicera med varandra, vilket också tar sig uttryck i att båda pratar på i långa sjok som om de skulle framföra varsin monolog i ett eget universum.
Bristen på genuin dialog och snabba repliker är ett medvetet grepp av manusförfattaren Thomas Antas och regissören Anna Högström, men samtidigt blir det en aning tyngre att följa med en pjäs som saknar de blixtrande åsiktsutbyten och dräpande repliker man vant sig att förvänta i äktenskapsskildringar. Känslan av verfremdung och isolering man uppnår med de avskilda minimonologerna betalar man också ett pris för i form av ett trögare flyt.
De goda skådespelarprestationerna hjälper ändå publiken att ta till sig detta äktenskapshelvete som indirekt utmanar åskådarna att utforska sina egna liv: Varför blev allt som det blev? Varför har vi inte tagit vara på det som livet erbjöd? Den eftertanken kommer också att överbrygga de två stilmässigt olikartade enaktarna, och gör det motiverat att de framförs efter varandra.
Föreningshuset Hemborg i Hindersby var en sympatisk plats att starta den turné som nu ska fortsätta i de närliggande byarna. Det enda minuset med platsen var att publiken längst bak hade svårt att se allt då pjäserna inte framfördes på upphöjd scen. Därför löste en del av den bakre publiken problemet genom att flytta sina stolar till platser med bättre sikt.