Bilklassiker: Svante Eskelin i Box har kört sin Land Rover sedan 1972.
Redan under det första tillverkningsåret 1948 kom tre Land Rovrar till Finland. Under de följande årtiondena var modellen en trotjänare inom flera myndigheter i landet. I dag tillbringar många av de legendariska bilarna välförtjänta pensionärsdagar hos ol
– Nog vet jag lite mera om Land Rovrar än en vanlig gårdfarihandlare, säger Svante Eskelin när jag ringer upp för att boka en intervju.
Väl framme på Eskelins gårdsplan i Box visar det sig att han sannerligen talade sanning. Detaljkunskapen om bilarnas tekniska egenskaper, mått och historia är imponerande. Men så har han ju också haft tid att läsa på. För Eskelins intresse för Land Rovrar är nästan lika gammalt som han själv.
– Min pappa jobbade på Saseka i Nordsjö och en gång fick jag följa med när de hade en utställning av olika fordon och redskap i sandgroparna. Högst uppe på en sandhög stod en bil och en av grabbarna pekade på den och sade: ”Sidu vart dom har backat Land Rovern”. Det är mitt första minne av ”Landyn”, jag var en kläpp på 3–4 år. Då visste man ännu inte hur det skulle spåra ur.
Under 1960-talet körde Eskelins pappa en Land Rover å tjänstens vägnar men det dröjde till 1972 innan Svante Eskelin blev en Land Rover-ägare.
– Det var faktiskt i Borgåbladet som jag såg en annons om att Gesterby FBK skulle sälja sin Land Rover. Jag bjöd 1 050 mark, för jag tänkte att någon kanske bjuder tonnin. Och så fick jag den.
Gesterby FBK var långt ifrån den enda brandkåren som ägde en Land Rover.
Sammanlagt levererades över hundra Land Rovrar i brandkårsmundering till Finland, något som man enligt Eskelin även på fabriken noterade var en ansenlig mängd. Men den lilla fyrhjulsdrivna bilen utrustad med pump, slang och vattentank var som klippt och skuren att ta sig fram till brandplatser på 1950- och 60-talets vägar.
– På den tiden hade Finland också i allmänhet mycket handel med britterna, säger Eskelin och tillägger att bland annat kårerna i Tolkis och Hangelby fortfarande har kvar sin Land Rover.
Dessutom finns före detta Borgå landskommuns och Borgå stads Land Rovrar kvar i museibesiktat skick i Åbo.
Säregna lösningar
Bilen som Eskelin köpte 1972 står fortfarande i hans garage, mörkgrön och blänkande.
– Folk brukar fråga om den är nymålad och -vaxad. Men den är faktiskt målad 1985, några år innan den blev museibesiktad, och jag tror att svågern vaxade den 1992. Men då den hållits borta från vägsaltet så har ytan hållit sig bra.
Eskelins Land Rover hör till de första Serie I bilarna som producerades mellan 1948 och 1958, hans exemplar färdigställdes i januari 1950. Land Rovern är även i allmänhet fylld av intressanta lösningar men det tidiga tillverkningsdatumet gör att de här är fler än vanligt.
Till exempel är stålkastarna, som lär ska härstamma från Nuffields traktorer, monterade bakom kylargillen.
– Den här versionen kallas ”full grill” men 1950 fick grillen formen av ett upp- och nervänt T för att ge plats för lamporna som fortfarande fanns framför kylaren. Men jenkarna tyckte inte om att lamporna var så nära mitten så 1969 flyttades de ut till skärmarna.
Gemensamt för Land Rovrarna i Serie I, II och III, som tillverkades mellan 1948 och 1985, är att så gott som alla plåtdelar förutom brandplåten är tillverkade i aluminium. Eftersom aluminium inte kan formas på samma sätt som stål gav materialvalet också bilen sin säregna form: raka ytor var vad som gällde.
– Tack vare flygtillverkningen fanns det mängder av aluminium i England efter andra världskriget. Land Rovern var ju också tänkt som en nödlösning för biltillverkaren Rover, för att hålla i gång företaget tills försäljningen av personbilar återhämtade sig. Men Land Rovern blev en storsäljare, ett år efter att tillverkningen började såldes två Land Rovrar för varje Rover personbil.
Eskelin öppnar motorhuven för att förevisa maskinrummet. Här hittar man en halvtoppsmotor på 1,6 liter som plockades direkt från personbilen Rover P3. Något otippat finns här också en elektrisk bensinpump. I andra bilar var mekaniska