Kimmo Ojaniemis skulpturer intar Konsthallen
Himlens tecken är namnet på Åbokonstnären Kimmo Ojaniemis utställning med träskulpturer och fotografier, som redan visats i Åbo, Björneborg, Tammerfors och Raumo. Den sakrala stämningen förstärks av en ljudinstallation. Nu visas ett urval av konstverken p
Musik som påminner om gregorianska hymner hörs i bakgrunden när man stiger in i Konsthallen i Konstfabriken. Det första man ser är en hög trästruktur, en triumfbåge i bokträ som påminner om valvet i en gotisk katedral, och också har fått namnet Katedral.
Därnäst faller blicken på en liknande struktur som ligger längs golvet, och som liknar en fallen pelare. När man väl slutat fascineras av det intrikata mönster som träskulpturerna är uppbyggda av, och de skuggor de kastar, kan man studera de lågmälda fotografierna på väggarna.
Kimmo Ojaniemi (f. 1957) är en mångsidig man som jobbar med såväl bilder som ljud och skulpturer. Han är utbildad bildkonstnär, vid Åbo konstskola, men blev i början av sin karriär under 1980- och 90-talen känd främst som maskinskulptör, även om han aldrig lämnat måleriet helt. Fotograferat har han gjort sedan tonåren, och han har också gjort ljudkonstverk och collage.
– Ljudbilden är en viktig del av de mekaniska skulpturerna, säger han.
Ljudverket Duomo (1991–2006), som ingår i Konsthallens utställning, med delar av gregorianska hymner som Ojaniemi samplat, är ett arv från den perioden.
Föll för trä
För cirka tio år sedan tröttnade Ojaniemi på de mekaniska skulpturerna, som drevs med el och både rörde sig och hade ljud, och övergick till att främst jobba i trä.
– Det var en lång process att övergå till trä. Men jag tröttnade helt enkelt på maskinerna, och så blev det allt fler som jobbade med maskinkonst. Och det ämne jag väljer för mina verk avgör också vilket material jag jobbar med.
Han delar själv upp sin konst i två- och tredimensionell konst, och kombinerar gärna båda. Den tredimensionella konsten är naturligtvis skulpturerna i olika material och utförande och den tvådimensionella är måleriet och fotograferandet.
– Jag har också gjort en del collage och tycker om att använda fotografier för att stöda helheten när jag bygger upp en utställning.
Träskulpturerna för Himlens tecken började han arbeta med för fem år sedan och de finns i ett antal olika utföranden, även om bara ett par kan ses i Borgå. De består av hoplimmade träribbor av bok.
Trolskt och dämpat
Fotografierna förstärker den dämpade stämningen i Konsthallen. Många av dem är tagna nattetid, några i dimma och alla ser trolska ut, kanske lite dimmiga men inte oskarpa. Kimmo Ojaniemi fotograferar numera främst på natten.
– Jag försöker medvetet att vara på fel ställe, vid fel tidpunkt. Parkeringsplatsen vid till exempel en fabriksbyggnad ser helt annorlunda ut på natten och mörkret ställer andra krav på fotografen, konstaterar han.
Lämpliga platser att fotografera på letar han ofta efter med hjälp av Google Maps.
– Och så håller jag koll på tidvattnet, månfaserna, graden av föroreningar i luften och väderleken och försöker avgöra på förhand när det är lönt att gå ut och fotografera. På natten framträder helt andra saker än på dagen, säger han och visar på ett foto som är taget i ett grunt, träskliknande område i Aura å nära Studentbyn i Åbo. Trots dunklet framträder detaljerna med fin skärpa och stämning.
Kimmo Ojaniemis verk finns i flera konstmuseer, han har beviljats många konstnärsstipendier och hans verk finns bland annat i S:t Olofsparken i Åbo, ett minnesmärke över ett dominikankloster, och verket Gaias öga finns i Kvarntunneln i Åbo.
Himlens tecken visas på Konsthallen fram till den 25 november.