Hoppeligen och talko – viktiga ord i vårt språk
Morjens, säger finlandssvensken när svensken hälsar med tjenare eller hej. Sprakasticka för tomtebloss, ämbar för hink och glansbild för bokmärke. Bland läsarnas favoritfinlandismer finns många ganska frekventa finlandismer.
Rosk och roskis för skräp och skräpkorg och att rådda för att stöka till är finlandismer som också många svenskar i Sverige känner till medan ord som bisi och halare är mindre kända.
Det är inte alltid lätt att veta vilka ord som är finlandismer och vilka som är dialekt. Gränsen mellan dialektala uttryck och finlandismer är luddig och många av förslagen på Östnylands Facebooksida är dialektala – alldeles utmärkta ord i och för sig men inte i det här sammanhanget när det handlar om finlandismer.
För många är ordet talko den absoluta favoriten, men det finns många fler godingar. Elever som gör fel i finlandssvenska skolor kan få krux i marginalen eller krux i kanten, vi klär oss i farmare i stället för i jeans och kör farmare i stället för herrgårdsvagn eller kombibil. Är det regnigt är det bra att klä på barnen galonbyxor eller regnbyxor, vi har kurabyxor.
Simkostym eller simdräkt använder vi på simstranden medan svensken har en baddräkt när hen badar. Ibland kan det vara menföre när isen varken bär eller brister. Ordet används inte i Sverige men har inte heller någon direkt motsvarighet.
Många maträtter
Mat är starkt förknippat med kultur och det finns också många finlandismer bland maträtter.
I finlandssvenskan har en del snömos, vispad grädde, på sin pannkaka medan ordet snömos egentligen betyder att något är innehållslöst. Vi sätter också smöröga i gröten när vi äter den med en klick smör. Bondost är ett finländskt fenomen liksom karelsk stek, och så äter vi snålsoppa eller sommarsoppa som i Sverige heter ängamat. Malet kött använder vi ofta i matlagningen när man i Sverige tillreder köttfärs.
En läsarfavorit är ordet hoppeligen för förhoppningsvis. Ordet används på vissa ställen i Sverige, men räknas som en finlandism. Hos oss kan man också vara vigulant om man är pigg och extra spänstig.
Det finns många andra användbara adjektiv i finlandssvenskan, som kännspak för lätt igenkännlig eller karakteristisk och prutthurtig för klämkäck. Är man lavabränd är man enfaldig.
Ett barn i en familj som föds långt efter sina syskon är ett sladdbarn, men många av oss finlandssvenskar talar om skrapabulle eller skrapabulla.
Nu är den här artikeln på slutrakan – eller egentligen på målrakan.
Se läsarnas härliga exempel på finlandismer på Östnylands Facebooksida.
TT Hos oss kan man också vara vigulant.