Persongalleri som växer till sig
Den som gillar nordiskt kriminaldrama har möjlighet att få sitt lystmäte tillfredsställt i och med den andra säsongen av den svenska serien Springfloden.
Det är två år sedan de första tio avsnitten visades, och nu liksom då är det Cilla och Rolf Börjlind
som har skrivit manus. Det är baserat på parets deckare om polisaspiranten Olivia Rönning och polisen Tom Stilton, den här gången på boken Den tredje rösten.
”Brons brorsa” kallade en recensent den första säsongen, och flera har jämfört Springfloden med just den svensk-danska samproduktionen.
Lockelsen att relatera till serien som nästan nådde kultstatus och som onekligen, i alla fall för nordic noir-freaken, lämnat ett tomrum efter sig är säkert stor. Men så finns det också en del likheter som till exempel ett förhållandevis mörkt foto med panoramabilder över nattliga städer. Råheten är också en gemensam faktor, även om grymheten i Springfloden ändå – lyckligtvis? – är en bit ifrån den i Bron.
På ett plan finns det en vardaglighet i Springfloden, på ett annat växer handlingen till sig så att serien bland annat fort utspelar sig inte bara i Stockholm utan också i Marseille. (Finns det för övrigt en mer fotogenisk stad än just Stockholm?)
En efter en presenteras karaktärerna som på ett inte alltid helt realistiskt sätt visar sig ha beröringspunkter med varandra. Det är en dramaturgiskt fungerande väv med ett rätt högt tempo. En
Qav Springflodens svagare sidor är ändå att de här sammanträffandena tidvis är lite för osannolika och långsökta.
Precis som i den första säsongen blir händelser från förr plötsligt aktuella. Det handlar om ett mord i Sydfrankrike, där den tidigare kriminella knivkastaren Abbas el Fassi som numera assisterar polisen (spelad av danska, språkligt mångsidiga Dar Salim) visar sig ha ett förflutet. Och så är det pappan som dör och lämnar efter sig en vilsen dotter som Olivia Rönning (med Julia Ragnarsson i sin genombrottsroll) tar sig an, på sitt envisa och enträgna sätt.
Tom Stilton – spelad av en lysande Kjell Bergqvist – har i de första avsnitten en mer undanskymd roll, medan Abbas får ta plats. Att Stilton kommer att få en avgörande betydelse är ändå klart, den tidigare mordutredaren som hamnat på kant i livet och blivit hemlös, även om han i den här säsongen är mindre utsatt och isolerad än i den första. Och ja, också filuren ”Minken” (Johan Widerberg) dyker upp, den godhjärtade småkriminella tjallaren som det väl inte går att låta bli att gilla.
Mer lättsmält än Bron är det, om vi vill fortsätta jämförelserna med ”brorsan”, och till en början kan handlingen kanske kännas lite väl ytlig och något schablonmässig. Efter hand visar sig ändå persongalleriet ha en sympatisk bredd och karaktärerna en komplexitet som gör att man lätt är fast, och det på ett rätt så angenämt vis.
SVT1/Yle TV1 söndag 22.00
ANNA SVARTSTRÖM anna.svartstrom@ksfmedia.fi