Lydmanska huset vid Rådhustorget i Ekenäs återhämtar sig sakteligen från en ryslig tillvaro. Under nästan hela 1900-talet utfördes förödande åtgärder på den ståtliga byggnaden, tillbyggnaden från 1989 gjorde inte saken bättre. Nu vill man vrida klockan ti

Där det Lydmanska stenhuset står vid torget i Ekenäs stod ursprungligen ett ståtligt trähus från 1813. Det förstördes i en brand 1879. Konsul Lydman som ägde fastigheten beslöt då att bygga ett nytt hus – men i sten denna gång, han ville inte riskera att huset skulle brinna ner igen.

Arkitekt Constantin Kiseleff, som hade ritat det gamla brandtornet på Slottsbacken samt Seminariet, anlitades och var klar med ritningarna 1880. Året därpå var huset färdigt och följande år rappades fasaden.

Det är snart ett år sedan Arthur Aminoff tillsammans med sin bror Philip Aminoff och hans familj genom bolaget Pilviken köpte Fastighets Ab Ekenäs Rådhustorg som äger Lydmanska huset och tillbyggnaden från 1989. De vill ge huset en renässans, ge det sin forna glans åter – så långt det går.

Förödande åtgärder

Byggnaden har varit med om mycket. Av det som ursprungligen var tre lägenheter, en sprit- och vinbutik samt källarrestaurangen Gropen finns ingenting kvar.

Man kan nästan prata om misshandel, åtminstone vanvård och vansinniga om- och tillbyggnader, konstaterar Arthur Aminoff.

– På 1920- och 1950-talen hände de värsta sakerna i huset. Det verkar som om man fick göra vad som helst med ett hus på den tiden. Det började uppenbarligen på 1920-talet med att man slängde ut eldstäderna i huset.

Sammanlagt fanns det 23 kakelugnar, tre köksspisar och en stor bagarstuga med en bakugn. Taken sänktes och golven höjdes på 1950-talet. Man slog hål igenom tegelväggarna för att dra elledningar igenom dem. Bärande tegelväggar togs bort och gamla tak- och väggmålningar gömdes in eller förstördes. Handsnickrade spegeldörrar byttes till släta fabrikstillverkade dussindörrar.

I källaren kapades tegelvalven nästan genomgående slätt längs taket. En trappa i tegel, som förenar första och andra våningen, har flyttats några centimeter i sidled för att få plats med elledningar inne i väggen och samtidigt murade man fast två fördjupningar för statyer i trappväggen. Sedermera har trappan mellan våningsplanen murats igen helt och hållet, gömts in och glömts bort.

Också husets karakteristiska torn ut mot torget revs på 1950-talet – det nuvarande kom till 1989. På 1950-talet byttes alla fönster och de mot torget blev enorma skyltfönster. Ljusinsläppande fönster i kökstrappan mot gården har murats igen och gjort trappan kolmörk.

– Vi vill byta tillbaka till liknande fönster som huset ursprungligen hade, säger Arthur Aminoff.

Han kallar sig husgråtare och för honom är alla dessa tidigare ingrepp helt ofattbara.

– Vi talar inte om att vi ska restaurera, vi måste i stället försöka återskapa samtidigt som vi anpassar huset till dagens behov.

Så illa åtgånget är det nämligen. – Det har inte varit billiga åtgärder, det som gjordes på 1920-, 1950och och 1980-talen krävde tvärtom stora pengar.

Hyreslägenheter?

Billigt, eller enkelt för den delen, blir det inte heller att återställa och husets interiör och exteriör.

– Vi ska försöka återställa rumsindelningen. Tanken är att huset igen ska ha tre lägenheter och en butikslokal. Någon spritbutik blir det knappast igen, men varför inte ett byggnadsapotek till exempel? Gärna något som fungerar året om. I källaren blir det säkert inte en restaurang, men eventuellt en gillestuga, säger Arthur Aminoff.

Litet får man tumma på ”idealismen”, kök och badrum kommer att uppfylla modern standard, eftersom det är det folk vill ha i dag, säger han. Lägenheterna kommer eventuellt att hyras ut, det är i varje fall planen