Tillbaka till Djurgårdskällaren
En kvalificerad gissning är att rätt många otåligt väntat på andra säsongen av SVT:s serie Vår tid är nu, en produktion som redan från start utnämnts till en ny klassiker. I måndags sände SVT första avsnittet samtidigt som det publicerades på Yle Arenan, och på söndag är det nystart på Yle Fem. Det blir bara bättre.
Första säsongen av Vår tid är nu slutade som en första säsong ska sluta, alltså med lagom många öppna och obesvarade frågor. Hur går det för bröderna Peter (Adam Lundgren) och Gustaf (Mattias Nordkvist) som konkurrerar om makten över restaurangen och samtidigt om mamma Helgas (Suzanne Reuter) uppmärksamhet? Och hur blev det med deras syster Nina (Hedda Stiernstedt) som förde in modern jazzmusik i de gammaldags stela salongerna och flirtade med den ambitiöse kökspojken Calle (Charlie Gustafsson)?
När vi återser familjen Löwander och hela personalen på restaurang Djurgårdskällaren är det december 1955 och julen närmar sig. Det har gått fem år mellan säsongerna, men glappet sköts smidigt och vi missar ingenting. Den här säsongen sträcker sig fram till slutet av femtiotalet och siktar mot tredje säsongens sextiotal.
Nina är den kanske mest komplexa karaktären i serien. Det är ingen slump att Hedda Stiernstedt tidigare i år belönades med tevepriset Kristallen för sin tolkning av rollen. Också i de nya avsnitten är Nina i handlingens fokus och den person som flera av de mera harmoniska rollfigurerna får relatera till.
Calle lovade Nina evig kärlek när hon låg på sjukhuset. Nu är de mycket riktigt ett par, men livet är ändå inte bara en dans på rosor. Calle försöker hantera köksmästare Backe (Peter Dalle) som gradvis börjat bli mindre lämpad att sköta sitt nuvarande jobb, och Nina försöker febrilt upprätthålla kontakten med den dotter hon förlorade i skilsmässan. Hon är medveten om vad hon har gjort och känner att hon kanske inte förtjänar den relationen. Ekvationen blir ändå allt svårare. I glappet mellan första och andra säsongen har hon insett att hon vill vara förälder. Den största konflikten i kvällens inledande avsnitt är den hon har med Erik, som är pappa till hennes dotter.
Ramverket kring de personliga förvecklingarna är ett Sverige på väg att förändras. Erlander är stamkund på Djurgårdskällaren och minns mycket väl Margareta ”Maggan” Nilsson i köket (Josefin Neldén) och hennes fackliga engagemang. Maggan får i den här säsongen en mycket sevärd berättelsebåge, och Suzanne Reuter gör flera av sina scener minst sagt minnesvärda. Och lägg märke till att folk röker ofta och var som helst.
Under säsongen blir fackföreningsrörelsen starkare, kvinnorna börjar ta plats och ungdomsmusiken ljuder ur de brunbetsade radiomöblerna. Den omgivande världen gör sig påmind genom de första invandrarna, här i egenskap av diskare i restaurangköket. Under åren som passerar händer det mycket dramatiskt i och omkring familjen, men ingenting är alltför skruvat eller konstruerat. Rollfigurerna utvecklas i takt med berättelserna, som i sin tur dikteras av seriens inneboende logik. Manusförfattarna Ulf Kvensler, Malin Nevander och Johan Rosenlind förtjänar i högsta grad ett omnämnande.
Djurgårdskällaren dukar i första avsnittet fram sitt legendariska julbord under köksmästare Backes lomhörda ledning. Under familjen Löwanders julmiddag i Helgas våning avslöjas något som slår in en stadig kil i den redan bräckliga familjesammanhållningen.
Yle Arenan och SVT1 måndag 21.00, Yle Fem söndag 21.00
DAN KRONQVIST dan.kronqvist@ksfmedia.fi