På klubbhuset får Edvard Dahlström tag i livet igen
Ett ställe där man får känna sig frisk. Vara något mer än en diagnos. Och få hjälp på den snåriga vägen tillbaka från psykisk ohälsa. Det är klubbhus Fontana.
I ett vackert gult trähus intill Karis station finns en oas för alla som kämpar med psykisk ohälsa. I klubbhus Fontana kan vem som helst med psykiska problem få hjälp med allt från att leta bostad till att hitta tillbaka till vardagsrutiner och socialt umgänge.
– Klubbhuset erbjuder en arbetsinriktad vardag, som är annorlunda än en sysselsättningsverkstad. Här ska hela huset skötas av medlemmar, och handledarna finns bara här just som handledare, säger Pamela Kinnunen, medlem och utbildad erfarenhetsexpert.
Uppgifterna handlar om allt från städning till renovering av huset, men medlemmarna deltar också i det administrativa arbetet som att ansöka om verksamhetsbidrag, sköta bokföringen eller ha kontakt med medlemmar utanför huset. Alla uppgifter sköts sida vid sida av medlemmar och personal.
– Det finns massor av kunskaper att ta vara på hos medlemmarna. Många har glömt bort vad de kan då de insjuknat, men här får alla göra det de är bra på. Vi tar vara på alla resurser, säger Kinnunen.
Deltar i vardagen
Alla medlemmar gör upp en individuell plan för sin rehabilitering på klubbhuset. En del går här varje dag, andra några dagar i veckan. Dagligen besöker kring femton personer klubbhuset. Målet är att det skulle bli tjugo. Totalt har klubbhuset 200 medlemmar, ett sextiotal av dem aktiva.
En av dem är Edvard Dahlström som insjuknade för fem år sedan. Efter en sjukhusvistelse flyttade han till ett vårdhem, men efter tre år började han känna sig mogen för att gå vidare. Via klubbhus Fontana fick han tips om en lägenhet och hjälp med flytten, och han började gå regelbundet till klubbhuset.
– Jag märkte att det är bra för mig. Jag mår bättre när jag går här, säger han.
– Jag har prövat på olika saker här, bland annat jobbat med marknadsföringsmaterial. Jag gjorde en presentationsvideo av klubbhuset som vi lagt ut på Youtube. Jag gjorde också musiken till videon, det är min hobby.
Margita Nyberg går regelbundet på klubbhus Fontana för att ha socialt umgänge och någonstans att gå. Hon har inte kunnat jobba sedan hon blev utbränd för över tjugo år sedan.
– Jag jobbade i skolkök men arbetsbördan blev för stor. När jag slutade lagade jag ensam mat åt över 80 personer och fick ingen hjälp. Här brukar jag hjälpa till i köket.
Vi är mycket tacksamma för att Raseborgs stad ger oss ett årligt verksamhetsbidrag. Men vår finansiering är aldrig tryggad för en längre tid. Vi skulle önska en långsiktigare finansiering så att vi kunde planera framtiden bättre.
Sofia Berglund verksamhetsledare
Nyttan med verksamheten på klubbhuset märks på många nivåer. För samhället är det en förmånlig form av psykvård, eftersom kommunerna behöver mindre öppen avdelningsvård och öppenvård då klienterna kan gå till klubbhuset. Verksamheten finansieras till hälften av social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA), vars pengar kommer från tipsbolaget Veikkaus avkastning.
Den andra hälften av verksamheten finansieras av kommuner och stiftelser.
– Vi ansöker om bidrag varje år. Vi är mycket tacksamma för att Raseborgs stad ger oss ett årligt verksamhetsbidrag. Men vår finansiering är aldrig tryggad för en längre tid. Vi skulle önska en långsiktigare finansiering så att vi kunde planera framtiden bättre, säger Sofia Berglund som är verksamhetsledare för klubbhuset Fontana.
”Får känna sig frisk”
För individen ger klubbhus Fontana många fördelar. De strukturerade dagarna är ett sätt att få grepp om livet igen och att öva upp sina vardagskunskaper i en trygg miljö. Medlemmarna får nya färdigheter, sociala kontakter och en känsla av mening.
– Här gör vi något viktigt varje dag, något som är bra för alla och för oss själva. Här känner man att man tillhör något. Man får känna sig frisk, säger Edvard Dahlström.
– Den sociala samvaron är vik- tig. Här får man vara sig själv, säger Margita Nyberg.
Den sociala aspekten aktiverar också det mycket viktiga kamratstödet.
– Det är okej att må dåligt här. Man behöver inte förklara så mycket, säger Pamela Kinnunen.
Rädsla för psykisk sjukdom
Ute i samhället finns det fortfarande många fördomar kring psykisk ohälsa. Margita Nyberg har upplevt dem personligen.
– Flera av mina vänner har vänt mig ryggen. De blev rädda för mig när jag blev sjuk, säger hon.
– Det beror på hur man blivit lärd. Många har lärt sig att personer med psykisk ohälsa är farliga. Men det är brist på kunskap och information, säger Edvard Dahlström.
Han, Margita Nyberg och Pamela Kinnunen önskar att psykisk ohälsa kunde bemötas med samma slags attityd som fysisk ohälsa.
– Bemöt oss med acceptans, förståelse och respekt. Kanske också nyfikenhet. Det är viktigt att bemöta mig som en person, inte en sjukdom. För sjukdomen är inte något man är, säger Dahlström.