Det är inte samma som att vara i klassen förstås men bättre än ingenting alls. Och bättre än att bara få en massa sidor att läsa om man är tvungen att vara borta länge.

Problemen med inomhusluft i Winellska skolan i Kyrkslätt har fått skolan att se sig om efter alternativ distansundervisning. Ett sådant alternativ har testats i skolan den här veckan. Det handlar om en cirka trettio centimeter hög robot som fungerar som representant, alltså avatar, för en elev som inte kan närvara i klassen. Genom en kamera och mikrofon i avataren kan eleven på distans, med hjälp av en pekplatta, följa med och delta i undervisningen.

– Eleven kan styra robotens huvud via plattan så han eller hon kan följa med vad som händer i klassen. Eleven kan också prata via roboten. Och då eleven vill räcka upp handen blir robotens huvud blå, så läraren vet att eleven vill säga något, berättar Christian Lupander, som är itansvarig i Winellska skolan.

Bättre än distansmöte

Enligt Lupander har avataren många fördelar jämfört med till exempel Skypemöten.

– Skypemöten funkar inte riktigt med barn, och det kan vara svårt att höra vad alla säger. För att distansundervisning ska fungera med barn krävs det där lilla extra, säger han.

Han jämför med de distansundervisningsarrangemang som skolan har för hemspråksundervisning i skoltsamiska. Två elever deltar på distans i undervisningen i skoltsamiska i en skola i Rovaniemi, som använder en fjärrundervisningsmiljö av ett av de stora bolagen.

– Det fungerar bra, det är till exempel lättare för dem att presentera material via den.

Dessutom har avataren en funktion som inga andra tekniska prylar har: den blir en slags ställföreträdare för eleven som inte kan närvara. I andra skolor där den har använts har eleverna enligt uppgift börjat ta med sig roboten ut på rast, för att kompisen ska kunna hänga med i svängarna där också.

Försiktig skepsis

Richard Feinik har en dotter i sjuan som reagerar kraftigt på den dåliga inomhusluften i byggnaden. Han var tidigare mycket skeptisk till tanken med en robot men har sedan dess lite börjat tänka om.

– Det kan hända att det fungerar mycket bra, jag vet ännu inte. Just nu är tanken ändå att en del av undervisningen i vår dotters klass skulle flyttas till paviljongerna, säger han.

Också Tony Björk (SFP), ordförande för svenska förskoleverksamhets- och utbildningssektionen, är försiktigt i sina uttalanden om avataren.

– Jag har inte sett den i funktion, så jag kan inte säga hur den fungerar. Men det verkar som ett innovativt sätt som kan komplettera undervisningen. Det är ändå ingen lösning på situationen, säger han.

– Det bästa är naturligtvis om eleverna kan vara med i klassen, för skolan är också social samverkan.

Modulerna alternativ A

Det är också förskoleverksamhetsoch utbildningssektionens primära lösningsförslag: att elever i så stor utsträckning som möjligt placeras i sådana klasser där alla elever kan vistas hela dagen.

Också skolan strävar nu i första hand efter att ordna undervisning för elever som har problem med inomhusluften i modulbyggnaderna så att hela klassen är i skolmodulen. För de elever som inte alls kan vistas i A-byggnaden, där de högre klasserna har sina lektioner, kan avataren vara ett alternativ.

Men enligt rektor Kristina Koli kunde avataren lösa också andra utmaningar än problemen med inomhusluft.

– Den kunde också hjälpa oss i situationer då elever av någon orsak är längre frånvarande, till exempel om de är långtidssjuka eller har varit med om någon olycka. Varje år har vi två-tre sådana fall, säger hon.

Den första testgruppen i Winellska skolan var en grupp sjundeklassare som hade biologi. Här märktes en av avatarundervisningens begränsningar genast: Klassen hade laboration på programmet, och avataren kan inte se i mikroskåp. Bilden frös också några gånger under testet men ljudet fungerade hela tiden.

Eleverna själva verkade tycka att avataren är en kul grej.

– Det är inte samma som att vara i klassen förstås men bättre än ingenting alls. Och bättre än att bara få en massa sidor att läsa om man är tvungen att vara borta länge, säger

Ida Lindholm.

– Det är en bra uppfinning. Man behöver inte skippa skolan och vet vad som händer där, säger Leopold Leilas.

Att administrera avataren via pekplattan blir nästan lite som ett spel. Genom att trycka på emojier på plattan kan eleven välja om avataren ska se glad, ledsen eller fundersam ut, och genom att trycka på en hand kan eleven visa att han eller hon vill säga något.

Rufus Strandell tror att lösningen kunde fungera också för elever som lider av dålig inomhusluft.

– Jo, det kunde fungera. De har ju alla sina material och kan följa med. Fast i praktiska ämnen går det ju inte, säger han.

– Men då kanske man får uppgifter hem. Till exempel att laga en omelett hemma i stället för i skolan, säger Lindholm.

Måste hitta alternativ

Skolan kommer att fortsätta testa avataren efter höstlovet. Alla tester sker i samma klass, den klass där de elever som har problem med symtom av inomhusluften går.

– Tanken är att alla i klassen ska få använda roboten och bli vana vid den, så att fokus inte är på roboten utan på undervisningen. Sen får vi se hur eleverna upplever den, om de känner sig delaktiga i undervisningen eller inte, säger Kristina Koli.

Också lärarna ska få säga sitt om roboten. Koli ser det som sannolikt att skolan skaffar några robotar – om allt fungerar tekniskt.

– Vi måste helt enkelt söka lösningar som fungerar tills vi får vårt nya hus. Det här kan vara en av dem.

En robot kostar kring 3 000 euro per år.