Slut på sändningen

Det var onekligen med en viss känsla av vemod som det togs emot – beskedet att Svenska Yles klassiker Sportmagasinet är inne på målrakan. Vid årsskiftet kommer Sportmagasinet, åtminstone i sitt nuvarande format, att sluta.

Samtidigt handlar det om ett verkligt maratonlopp som når sitt mål. Starten gick redan 1985 och sedan dess har det rullat på. Men allting tar slut någon gång, till och med Sportmagasinet.

OI sig är Sportmagasinet något helt unikt i finländsk TV. Med legenderna Göran Storfors och Frank Sjöman som redaktörer skapades det första riktiga idrottsmagasinet. Någon motsvarighet på finska fanns inte och det märktes också på tittarsiffrorna – i början kunde programmet locka upp till 300 000 tittare och med bland dem fanns också många finskspråkiga.

OSamtidigt hade Sportmagasinet också hittat rätt nivå i sitt innehåll. Förstås fanns det där, precis som för alla andra, sämre dagar på jobbet, men överlag handlade det om sevärda och välgjorda inslag. Man hade också hela tiden en fungerande blandning av stort och smått.

Men till slut kom väggen emot. I dag är de stora tittarskarorna ett minne blott. I tisdagens HBL konstaterar Yle Sportens chef Johan Portin att publiken i dag är 5–10 procent av vad den var under glansdagarna på 1990-talet.

Bakom torde finnas åtminstone två kraftigt bidragande orsaker. När nuvarande Yle Fem skapades 2001 försvann hälften av tittarna och nästa stora bortfall kom i fjol då Yle Fem och Yle Teema började dela kanalplats. Tittarna tappade på vägen bort sitt sportmagasin.

ONu får man tänka om och framtiden stavas inte helt oväntat nätet. Det är där som man skall nå sina tittare, men utmaningarna är förstås stora. Att försvara positionerna där är inte lätt, inte ens för en tungviktare som Sportmagasinet.