Attityderna kring psykisk ohälsa förändras

Attityderna kring psykisk ohälsa på arbetsplatserna luckras långsamt upp, men fortfarande lever stigmat kring sjukdomarna och en femtedel av befolkningen är rädd för psykiskt funktionshindrade.

Det finns fortfarande en negativ stämpel och negativa attityder gentemot psykisk ohälsa, det visar Barometern för psykisk hälsa som offentliggjordes i dag. Närmare en femtedel av befolkningen är enligt barometern rädd för psykiskt funktionshindrade i återhämtningsskedet. 19 procent skulle inte vilja ha psykiskt funktionshindrade som grannar och 18 procent anser att det är obekvämt eller skrämmande att möta en person som återhämtar sig efter psykiska problem.

Av de psykiskt funktionshindrade ansåg 39 procent att man blir stämplad på grund av psykisk sjukdom. Yrkesutbildade personer inom mentalvården var till 69 procent av samma åsikt.

Stämpeln hänger sig också kvar i arbetslivet. Om en arbetstagare eller en chef har psykiska problem kan det leda till att den som är sjuk förlorar sin ställning eller status. Det är också en orsak till att många drar sig för att berätta om sina problem för arbetsgivare och kollegor.

Enligt barometern kunde arbetsplatserna i högre grad anpassas så att de är bättre stöder arbetsförmågan hos psykiskt funktionshindrade. Bara ungefär hälften av arbetsplatserna har i dag vidtagit praktiska åtgärder för att stödja den psykiska arbetsförmågan hos arbetstagarna. Praktiska åtgärder kan vara till exempel pauser i arbetet, distansarbete och förkortad arbetstid.

En majoritet av dem som svarade på barometern ansåg att man borde förbereda arbetsgemenskapen på att ta emot en arbetskamrat som varit borta på grund av psykiska problem. De svarande ansåg också att man borde anpassa arbetet efter situationen för en psykiskt funktionshindrad i återhämtningsskedet.

Nio av tio arbetsplatser har vidtagit allmänna stödåtgärder som anknyter till bättre ork i arbetet, och på två av tre arbetsplatser har man kartlagt den psykiska belastningen. På ungefär varannan arbetsplats har man inte alls vidtagit åtgärder som stöder psykisk arbetsförmåga. Enligt arbetsgivarna beror det här på att det inte finns ett behov av stödåtgärder, eftersom det inte finns psykiskt funktionshindrade i återhämtningsskedet i arbetsgemenskapen.

En mycket stor majoritet tror att den som drabbats av psykiska problem kan leva ett normalt liv med hjälp av läkemedel, psykoterapi och övrigt stöd. Samtidigt behöver man enligt majoriteten inte skylla sig själv för att den psykiska hälsan vacklar.