Sorg behöver inte förlama
När nära anhöriga dör stannar vardagslivet upp. Så skedde för teologenPatrik Hagman.
Sorgens gåva är en vidgad blick Författare: Patrik Hagman. 40 år, bosatt i Vasa. Docent i politisk teologi och författare.
Utkommit med böckerna
Om kristet motstånd, Söndagsskola för vuxna, Inte Allena: Varför Luthers syn på nåden, Bibeln och tron inte räcker; tillsammans med Joel Halldorf. Utgiven på Fontana Media 2017, 188 sidor.
Först dog Patrik Hagmans sexårige son i cancer, några år senare drabbades hans hustru av plötslig hjärnblödning. En tre personers familj bestod med ens av bara pappa. Hans kristna tro blev räddningen, men någon enkel process var det inte, vilket boken Sorgens
gåva är en vidgad blick, belyser så väl.
Egentligen blev Patrik Hagmans fars död i cancer när Patrik var 21 år gammal den händelse som inte bara satte långtgående spår i hans liv utan också gav incitament att ta sig igenom de tragedier som följde när sonen Joel och hustrun Kika dog.
När Patriks pappa avled, var han sedan länge frikyrkligt aktivt, först inom pingströrelsen, sedan inom baptistförsamlingen, han var rektor och en välkänd österbottnisk profil. Det var många som bad för honom när han fick cancer, men den som väntade sig ett underverk blev besviken. Å andra sidan blev faderns död början på en teologisk sökprocess med målet att hitta fram till en tro som finns kvar när man drabbas av det värsta. Som när ens son och hustru dör.
Den tron är inte den tro som bestäms av ”bokstavskristendom” och rigida lagar, menar Hagman, utan en tro som söker efter hopp och kärlek också inom dödens ramar. Detta medvetna val av tro bar Patrik vidare genom sorgen och den gör det fortfarande.
Man märker att Patrik Hagman har lätt för att skriva, att han är en författare van vid att göra också litet mera luddiga begrepp begripliga. Det gör hans teologiska budskap lättfattligt, vilket bidrar till en bättre läsupplevelse.
Kristen fostran
Uppvuxen i Bibelbältet upplevde Patrik Hagman en kristen fostran, medan hans blivande hustru hade en litet annorlunda men likaledes kristen tro. Deras förhållande var till en början inte så enkelt, främst skyller författaren på sin egen litet otåliga personlighet.
Men de växte ihop och gladde sig självfallet åt sin nyfödda son Joel. Ganska snart började ändå bekymren. Joel visade sig vid ungefär tre års ålder ha en ovanligt stor cancertumör i hjärnan. Det krävde både intensiv sjukhusvård och helt nya livsrutiner.
Om det initiala hoppet var att allt skulle utfalla bra, grumlades förhoppningarna så småningom och efter en tre år lång kamp förlorade de sin son.
Unik dag
Dagen då de måste berätta för Joel att han skulle dö skiljde sig från alla andra dagar, skriver Patrik Hagman. Hjälp på vägen fick de av att de talat med sonen om döden tidigare, då gammelmorfar dog. Trots sin ringa ålder visste Joel vad det var frågan om och att han skulle få träffa sin farfar på nytt samtidigt med Jesus.
En stor nåd, skriver Hagman, var också att Joel togs så långsamt ifrån föräldrarna, att det blev ett ordentligt avsked, och att föräldrarna insåg att sonen behövde få dö för att livet blivit så litet, så fullt av smärta och kamp. Kärleken till sonen krävde att föräldrarna blev beredda att släppa taget.
Som alla begriper var det svåra, hårda och kloka beslut, som bar paret Hagman vidare. När sedan Kika plötsligt togs ifrån Patrik fanns ingen lättnad. För att varje sorg är unik. Under den värsta chocken började han att läsa de dagböcker Kika skrev då Joel var som sjukast, för att hålla kvar henne ännu ett tag. Här fanns både kritik mot Patrik men också bekräftelse på en fin och ärlig relation, inget nytt eller chockerande utan allt sådant författaren redan kände till.
Att Kikas och Patriks liv ställdes på prov i termer av sanning och ärlighet är, som författaren utrycker det, hans enda källa till hopp. Att vara sann handlar om att hålla fast vid ögonblick av godhet och skönhet, att göra dem till grundpulsen i livet. ”Det som är sant förgås inte. Lögnen dör bort, livet fortsätter in i evigheten”.
Patrik Hagman har under arbetet med sin sorgeprocess skrivit en klok, berörande och upplyftande bok. En bok som förmedlar hopp för andra i kanske samma situation och men också en bok som ger djupare insikter i vad kristen tro kan innebära.