En stad i beredskapsläge

Strax efter jordbävningen skickade generalen Frederick Funston ut hundratals soldater på gatorna för att hjälpa brandkår och polis hantera allmänheten. Staden var i fullt beredskapsläge och det var nästan så att krigslagar gällde, trots att det inte var officiellt. Borgmästaren Eugene Schmitz uppmanade till och med polisen och militären att döda alla som stal eller var med i upplopp på gatorna. Den eftermiddagen ska tre tjuvar ha blivit skjutna.

Den här typen av handlingar sågs som nödvändiga då myndigheterna var oroliga för att en kriminell våg skulle skölja över staden. Strax därefter skulle vittnen berätta att det stod soldater ”i varje gathörn” och att de lättade fick höra att ”klockan är 12 och allt är bra”. Invånarna var tacksamma för att trupperna hjälpte dem med förnödenheter som mat, tält, filtar och portabla toaletter.

Eftersom trupperna inte behövde oroa sig för sina egna familjer (de hade rekryterats från områden utanför staden) kunde de göra ett effektivt arbete utan distraktioner. Det fanns vakter utanför ruinerna av viktiga byggnader som postkontoret och bankerna, och stabiliteten spred sig.

Man hotade med fängelse för dem som försökte starta eldar för att hålla sig varma. Trots det var det ändå Funston som bestämde att ”det enda sättet” att undvika bränder på var att använda dynamit för att spränga brandgator.

Det var vissa beslut som kanske var något mer oöverlagda än andra. Överste Charles Morris bestämde att ”all alkohol undantaget öl ska beslagtas och hällas i avloppen så att det inte kan drickas”. Alkohol för omkring 30 000 dollar förstördes eftersom man var rädd för spriten skulle elda på bränderna eller beslagtas av gangstrar.