Vad hände efter Challenger?

Challenger-olyckan skakade NASA i grunden. Rymdprogrammet avbröts i 32 månader medan utredningen som resulterade i Rogers-rapporten pågick. Det här var en tid för eftertanke och NASA tvingades omvärdera rymdprogrammet.

Srb-raketerna omkonstruerades för att undvika liknande problem i framtiden. Fästena gjordes starkare genom att lägga till ytterligare en O-ring och man lade till ytterligare temperaturmätningar för att se till att inget material skadades av de växlande förutsättningarna.

Ur en pr-synvinkel gjorde Challenger-katastrofen att NASA tvingades skjuta upp sina planer på att göra rymden tillgänglig för civila, då Christa Mcauliffe dog i olyckan. Planen var från början att låta en journalist följa med efterföljande år, och sedan en konstnär.

Enligt Smithsonian Magazine kom en Nasa-ledd specialgrupp år 1983 fram till att ”det är önskvärt att NASA låter observatörer vara med på farkosterna för att öka allmänhetens förståelse för rymdresande”. En talesperson från NASA beräknade att de kunde få tre miljoner sökande om de öppnade upp möjligheter för civila att vinna rymdresor i lotteri (som ett sätt att avgöra vem som skulle få åka med). Till och med Big Bird från Sesame Street sågs som ett alternativ. Även duktiga författare som kunde skriva vackert om vad de upplevde var tilltänkta.

Två veckor innan Challengerkatastrofen hade faktiskt över 1 700 journalister ansökt om att få följa med ur i rymden. Sedan olyckan skedde har inga journalister än så länge fått följa med.

Mcauliffes backup Barbara Morgon fick till sist följa med ut i rymden på Endeavour år 2007. Men Challengerkatastrofen satte stopp för drömmen om att rymdresor var till för folket. Idag vänder vi oss till företag som Spacex och Blue Origin för att få nytt hopp om rymdresor för alla.