Ödeläggelsen av Hiroshima

Ögonvittne

Theodore Van Kirk, eller ”Dutch” som han också kallades, hade svårt att sova.

Det var vanligt bland soldater precis innan ett uppdrag. Dutch och hans elva medsoldater var stationerade på den lilla Stillahavsön Tinian och hade bättre anledningar än de flesta att vara oroliga. Det var den 5 augusti och morgonen därpå skulle de släppa den första atombomben över Hiroshima.

En del av soldaterna, som navigatören Dutch, bombfällaren Tom Ferebee och piloten Paul Tibbets, spelade poker. Ett spel som kan ses som lite profetiskt, med tanke på att de inom bara några timmar skulle spela ett nytt spel. Ett spel med mycket högre insats.

USA hade detonerat sin första atombomb månaden innan under Trinity-testet i New Mexico. Dutch hade, liksom resten av besättningen, genomgått många månaders intensiv träning på flygbasen Wendover i Utah. Men faktum kvarstod: de skulle göra någonting de aldrig hade gjort förut. Dutch minns: ”En av kärnfysikerna sa att de trodde att vi skulle klara oss om planet var 14,5 kilometer från detonationsplatsen.” När de ifrågasatte om det verkligen stämde så berättade han att: ”Vi vet helt enkelt inte.”

Dutch hade valts ut speciellt för att vara med i insatsgruppen 509 som jobbade med kärnvapen. Det var hans tidigare befälhavare som valde ut Dutch för uppdraget. ”Jag flög med Paul Tibbets hela tiden i England. Vi flög till exempel general Dwight Eisenhower (som senare skulle bli USA:S president) från Hurn (i södra England) till Gibraltar för att leda den nordafrikanska invasionen. Vi skildes åt och började göra olika saker. Jag arbetade till exempel på en skola för navigatörer. Tibbets blev utvald att leda 509-gruppen och det var då han började ta kontakt med människor han jobbat med i den 97:e styrkan ( bombfällargruppen).”

Historieböckerna målar ofta upp en bild av att USA och de allierade velade om beslutet att bomba Hiroshima in i sista stund. Men trots att Japan fick ett ultimatum att ge upp den 26 juli (vilket de officiellt vägrade två dagar senare) kände Dutch att beslutet var klart. ”Jag visste att jag skulle släppa atombomben redan i februari det året (1945). Det var ingen överraskning. Vi skickades till USA:S flygbas på Tinian ungefär en månad innan vi skulle släppa bomben, för att förbereda oss.”

Besättningen gick från barackerna runt klockan 10 på morgonen för en snabb frukost innan de sista förberedelserna och genomgången av planet Enola Gay. Dutch minns särskilt att de åt friterade ananasskivor, vilket han hatade. Paul Tibbets älskade dem.

” Det kändes inte bra att släppa bomben, men det kändes inte direkt dåligt heller. Det hade ” kunnat vara vi …