Öde­läg­gel­sen av Hi­ros­hi­ma

Ögon­vitt­ne

1900-talet i text och bild - - Krig & Konflikter Ödeläggelsen Av Hiroshima -

The­o­do­re Van Kirk, el­ler ”Dutch” som han ock­så kal­la­des, ha­de svårt att so­va.

Det var van­ligt bland sol­da­ter pre­cis in­nan ett upp­drag. Dutch och hans el­va medsol­da­ter var sta­tio­ne­ra­de på den lil­la Stil­la­havs­ön Ti­ni­an och ha­de bätt­re an­led­ning­ar än de fles­ta att va­ra oro­li­ga. Det var den 5 au­gusti och mor­go­nen där­på skul­le de släp­pa den förs­ta atom­bom­ben över Hi­ros­hi­ma.

En del av sol­da­ter­na, som na­vi­ga­tö­ren Dutch, bomb­fäl­la­ren Tom Fe­re­bee och pi­lo­ten Paul Tib­bets, spe­la­de po­ker. Ett spel som kan ses som li­te pro­fe­tiskt, med tan­ke på att de in­om ba­ra någ­ra tim­mar skul­le spe­la ett nytt spel. Ett spel med myc­ket hög­re in­sats.

USA ha­de de­to­ne­rat sin förs­ta atom­bomb må­na­den in­nan un­der Tri­ni­ty-testet i New Mex­i­co. Dutch ha­de, lik­som res­ten av be­sätt­ning­en, ge­nom­gått många må­na­ders in­ten­siv trä­ning på flyg­ba­sen Wen­do­ver i Utah. Men fak­tum kvar­stod: de skul­le gö­ra någon­ting de ald­rig ha­de gjort för­ut. Dutch minns: ”En av kärn­fy­si­ker­na sa att de trod­de att vi skul­le kla­ra oss om pla­net var 14,5 kilo­me­ter från de­to­na­tions­plat­sen.” När de ifrå­ga­sat­te om det verk­li­gen stäm­de så be­rät­ta­de han att: ”Vi vet helt en­kelt in­te.”

Dutch ha­de valts ut spe­ci­ellt för att va­ra med i in­sats­grup­pen 509 som job­ba­de med kärn­va­pen. Det var hans ti­di­ga­re befälhavare som val­de ut Dutch för upp­dra­get. ”Jag flög med Paul Tib­bets he­la ti­den i Eng­land. Vi flög till ex­em­pel general Dwight Ei­senho­wer (som se­na­re skul­le bli USA:S pre­si­dent) från Hurn (i söd­ra Eng­land) till Gi­bral­tar för att le­da den nord­af­ri­kans­ka in­va­sio­nen. Vi skil­des åt och bör­ja­de gö­ra oli­ka sa­ker. Jag ar­be­ta­de till ex­em­pel på en sko­la för na­vi­ga­tö­rer. Tib­bets blev ut­vald att le­da 509-grup­pen och det var då han bör­ja­de ta kon­takt med män­ni­skor han job­bat med i den 97:e styr­kan ( bomb­fäl­lar­grup­pen).”

Histo­rie­böc­ker­na må­lar of­ta upp en bild av att USA och de al­li­e­ra­de ve­la­de om be­slu­tet att bom­ba Hi­ros­hi­ma in i sista stund. Men trots att Ja­pan fick ett ul­ti­ma­tum att ge upp den 26 ju­li (vil­ket de of­fi­ci­ellt väg­ra­de två da­gar se­na­re) kän­de Dutch att be­slu­tet var klart. ”Jag viss­te att jag skul­le släp­pa atom­bom­ben re­dan i feb­ru­a­ri det året (1945). Det var ing­en över­rask­ning. Vi skic­ka­des till USA:S flyg­bas på Ti­ni­an un­ge­fär en må­nad in­nan vi skul­le släp­pa bom­ben, för att för­be­re­da oss.”

Be­sätt­ning­en gick från ba­rac­ker­na runt kloc­kan 10 på mor­go­nen för en snabb fru­kost in­nan de sista för­be­re­del­ser­na och ge­nom­gång­en av pla­net Eno­la Gay. Dutch minns sär­skilt att de åt fri­te­ra­de ana­nas­ski­vor, vil­ket han ha­ta­de. Paul Tib­bets äls­ka­de dem.

” Det kän­des in­te bra att släp­pa bom­ben, men det kän­des in­te di­rekt då­ligt hel­ler. Det ha­de ” kun­nat va­ra vi …

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.