Den stora sfinxen i Giza
Här får du svar på frågorna kring världens största monolitiska staty.
De flesta drömmer om att resa till Giza och se den stora sfinxen, en enorm, monolitisk staty av ett lejon med människohuvud. Den höggs ut ur ett enda stort kalkstensblock på Nilens västbank under det tredje årtusendet f.Kr. och är vänd österut. Den var en gång i tiden prydd med en huvudbonad med en kobra samt skägg.
Även om varken sfinxen eller dess huvudarkitekt nämns i några hieroglyfer från tiden är den allmäna uppfattningen att projektets ”förman” var farao Khafre
(ca. 2558–2532 f.Kr.). Han härskade över Gamla riket under en period av den tidiga, egyptiska civilisationen. Perioden varade i 2 500 år. Det var för övrigt Khafres far – Khufu
(ca. 2589–2566 f.Kr.) – som lät bygga den stora pyramiden i Giza omkring 400 meter från den plats där sfinxen senare höggs ut.
När det gäller vilka som utförde själva arbetet så finns det en gravplats i Gamla riket med gravar efter 600 tänkbara arbetare och arbetsförmän. Gravplatsen utforskades tidigt på 1990-talet. År 1999 upptäckte den egyptiske arkeologen Mark Lehner en boplats som kan dateras tillbaka till Khafres regeringstid och som kunde inkvartera mellan 1 600 och 2 000 personer. Möjligen en passande arbetsstyrka för byggandet av en sfinx.
För 4 500 år sedan, innan brons och järn var vanligt, bör de tillgängliga redskapen för detta enorma projekt ha varit kopparverktyg och stenhammare. Moderna rekonstruktioner med motsvarande verktyg av sten har antytt att med 100 personer som högg i ett tempo på 0,03 kubikkmeter per vecka kan sfinxen ha byggts på bara tre år.
Med de enorma mängder utgrävd sten som fraktades bort från fördjupningen där sfinxen står kunde arbetarna även bygga sfinxens tempel. Stenblocken som höggs ut ur sfinxen kunde väga upp emot 200 ton och transporterades bort på valsar.
Ända fram till 1930-talet, då arkeologen Selim Hassan grävde ut statyns nedersta del, var sfinxen begravd upp till axlarna i sand. I dag sträcker den stolt ut sig tillsammans med de andra monumenten i Giza, som ett vittnesmål om de tekniska färdigheterna hos den gamla, egyptiska civilisationen.