De olympiska spelen från A till Ö

Den urgamla hjältekoden var, som diktaren Homer skrev, ”att sträva efter att alltid vara bäst, överlägsen alla andra”. Därav det moderna olympiska mottot ”snabbare, högre, starkare”. Det gamla Grekland bestod av omkring 1 500 ekonomiskt oberoende stadsstater som låg spridda längs kustlinjen vid Medelhavet och Svarta havet. Staterna låg ofta i krig med varandra trots att de alla ansåg sig vara greker. De kom på idrottsgrenar och internationella festivaler, som till exempel de olympiska spelen, för att få en möjlighet att mäta sig mot sina motståndare utan blodspillan – nästan i alla fall. Spelen var till och med fredade med en helig vapenvila så att utövare och publik kunde känna sig trygga. Vart fjärde år tog sig tusentals människor till Peloponnesos, en halvö i södra Grekland där helgedomen Olympia låg. Liksom i dag tävlade utövarna om en kombination av individuell och nationell ära. Ursprunget till spelen har försvunnit i tidens flod, men liksom andra spel i det gamla Grekland började den olympiska festivalen som firandet av en avliden lokal hjälte. Kanske det var Pelops själv, guden som Peloponnesos är uppkallad efter (”Pelops öga”). Men grekerna själva anser att spelen inleddes år 776 f.Kr. och har utsett det som olympiadens startår. I somras gick den 31:a sommarolympiaden i modern tid av stapeln i Rio de Janeiro, Brasilien. Detta räknat efter när spelen återupptogs 1896 – tekniskt sett var det den 698:e olympiaden.

Dagens olympiska spel ser annorlunda ut, men den underliggande moralen kring dem har inte förändrats på tusen år.