Romerska belägringar
Så trängde romarna igenom även den tjockaste mur för att skapa sitt kejsardöme.
Under flera århundraden utvidgade romerska fälttåg det romerska riket – senare det romerska kejsarriket. Romarna härskade över enorma landområden i Europa, Nordafrika och Mellanöstern.
Tack vare en vältränad armé, bra ingenjörsarbete, påhittig teknik och fyndiga taktiker skapade de sig ett formidabelt rykte.
När det gällde att bryta igenom murar för att erövra städer och fort – borgar var inte uppfunna ännu – satte romarna alla dessa ingredienser på prov. Dessutom förbättrade de gammelgrekiska krigsmaskiner och uppfann egna.
En romersk belägring började oftast med att soldaterna satte upp ett läger med vakttorn och egna fort för att hindra fienden från att ta emot mat och förstärkningar. Romarna försökte också strypa fiendens vattenförsörjning genom att gräva nya flodlopp eller nya gångar till eventuella underjordiska vattenkällor.
Om svält, törst och förtvivlan inte fick fienden att ge sig angrep soldaterna med olika krigsmaskiner som till exempel rullande torn. De hade ofta stegar som var så höga att romarna kunde springa direkt över fiendens försvarsmur. Med hjälp av murbräckor och änterhakar kunde romarna riva fiendens murar, och de använde katapulter och ballister för att kasta stenar eller järnbultar på fiendens försvar.
Ingenjörsarbetet var också viktigt. Ibland grävdes tunnlar under murarna så att fundamentet kollapsade och muren därigenom rasade samman.
Men blodbadet var inte över när staden eller fortet äntligen var erövrat. De överlevande blev ofta dödade, tagna som slavar eller fick höger hand kapad så att de inte längre kunde ta till vapen. Enligt romersk lag miste fienden all rätt att överlämna sig när den romerska murbräckan vidrörde muren. Är det konstigt att en del överlämnade sig så fort romarna dök upp?