Vikingar – inte bara krigare

Deras vilda plundringståg har gått till historien som något av det mest brutala världen har skådat. Men vikingarna var långt mer

än blodtörstiga pirater.

Jorden har sett många fruktade civilisationer genom tiderna, och få skulle förneka att vikingarna var bland de mest fruktade i Nordeuropa. Kända för sina mäktiga drakskepp och blodtörstiga stridshandlingar tillbringade dessa krigare mycket av sin tid på de stora haven, ständigt på jakt efter nya mål.

Nordmännen var långt ifrån några oeftertänksamma mördare – de allra flesta var faktiskt bönder. De spelade brädspel, en sorts landhockey eller simmade ikapp. Det var dessutom 1–2 grader varmare på den tiden än det är i dag. Vikingarna var äventyrare som ville utforska världen, de var både handelsmän och nybyggare på jakt efter nytt land att bosätta sig på. Dessutom var de skickliga hantverkare och byggde skepp som var tillräckligt starka för att tåla en lång resa över den stormiga Nordsjön.

Efter hand började de kolonisera sina nyvunna territorier och i dag kan man hitta spår efter dem över hela Europa.

I motsats till romarna som 1 000 år tidigare först och främst hade ambitionen att erövra land, så var de första vikingarna på jakt efter skatter och slavar. Mellan 700- och 1000-talet plundrade de städer över hela Europa. Med skoningslösa yxhugg dräpte de allt som kom i deras väg. Slumpmässiga åskådare riskerade att bli tagna till fånga och sålda vidare till välbärgade borgare där hemma.

De enklaste målen var de oskyddade klostren. De låg på avskilda öar – svåra att nå för de flesta, men lätta för vikingarna. De var fullproppade med varor och guld som användes vid tillbedjan ihop med värdefulla gåvor från generösa medlemmar av församlingen. Med bara några få munkar mellan dem och de stora skatterna är det lätt att förstå varför vikingarna hade en sådan förkärlek för dessa lättillgängliga troféer. Om du vill läsa mer om vikingarna rekommenderar vi Vikingarnas värld och Vikingar i krig av Kim Hjardar.