Henry Ford
Henry Ford uppfann inte bilen. Det var inte heller han som uppfann det löpande bandet. Men det var han som först utvecklade ett löpande band i så pass stor skala att det blev möjligt att massproducera bilar och göra dem till ett dagligt transportmedel för alla. Ford kom från relativt enkla förhållanden. Han föddes 1863 på en gård i Michigan, men var som barn inte särskilt intresserad av livet som bonde. Istället ägnade han sin tid åt att skruva isär sina leksaker för att studera hur de fungerade. År 1879, när han ännu var tonåring, flyttade Ford hemifrån för att börja som maskinistlärling i Detroit. 1891 fick han anställning som ingenjör vid Edison Illuminating Company.
Snart kunde han lägga mer tid och pengar på att utveckla sin egen hästlösa vagn. 1896 tillverkade han sitt första självgående fordon som han kallade quadricycle. Bilen var bensindriven, hade en enkel ram och fyra däck som liknade cykeldäck. Istället för ratt hade den en styrspak. Bilens topphastighet var hela 32 km/h vilket på den tiden var ganska imponerande. Fordonet blev så populärt att flera investerare
Bilen var till en början en exklusiv leksak för de rika. Fords massproduktionsmodell gjorde så att den
blev ett transportmedel tillgängligt för alla.
blev intresserade.
Tack vare det kunde kunde Ford etablera sin egen firma 1899 och börja producera bilar. Men varken detta eller Fords andra företag blev någon stor framgång.
Ford var ändå fast besluten att inte ge upp. Han la istället alla resurser på att utveckla en racerbil med 80 hästkrafter. Han gav bilen namnet ”999”. I oktober 1902 segrade Barney Oldfield med bilen i Manufacturer’s Challenge Cup. Intresset kring Ford steg på nytt och 1903 startades Ford Motor Company. Ford hade som mål att producera enkla bilar till lågt pris, avsedda för allmänheten. 1908 lanserades T-Forden, en enkel bil till ett överkomligt pris, lätt att manövrera och underhålla samt hållbar vid körning på ojämna underlag.
Bilen blev så populär att den såldes fortare än den tillverkades. Företaget blev tvunget att hitta ett nytt sätt att arbeta på för att möta den stadigt ökande efterfrågan. Lösningen blev ett löpande band. Istället för att varje anställd tillverkade en hel bil fick var och en ansvar för att sätta ihop en eller två specifika delar. Enheten skickades sedan vidare till nästa person, och så fortsatte processen tills bilen var färdig. På så vis blev produktionen extremt effektiv. 1914 minskades produktionstiden för en T-Ford från 12 timmar till endast 26 minuter och 30 sekunder. Följden blev att även priset på bilen minskade – från 850 dollar till 260 dollar. Nu började Ford också producera bilar på andra siden av Atlanten. I början av 20-talet bestod hälften av världens bilpark av T-Fordar.
Efter hand dalade dock försäljningen av T-Forden gradvis. Folk ville hellre ha den snabbare och mer bekväma Chevroleten från General Motors. Ford utvecklade nya modeller, men ingen av dem nådde samma framgång som T-Forden. 1932, vid en ålder av 69 år, lanserade Ford sin sista, stora uppfinning – den billiga, lätta V8-motorn. Men inte heller denna prestation var tillräcklig för att vinna tillbaka ledningen över den amerikanska marknaden. 1936 måste Ford Motor Company se sig besegrade av både General Motors och Chrysler Corporation. Det var dock Fords löpande band-modell som blev 1900-talets ledande produktionsmetod. Därför är det också Fords förtjänst att medelklassen har växt så snabbt, och att du och jag och miljontals andra kan susa iväg vart vi vill.