Fickur och armbandsur

De första klockorna som gick att bära med sig på resa.

Efter hand blev urverken mindre och fjädermekanismerna så små att det gick att göra bärbara klockor. Det första riktiga fickuret uppfanns 1509 av Peter Henlein, som lyckades konstruera en klocka utan pendel eller fallande lod. Den fjäderdrivna mekanismen blev känd som Nürnbergägget. Uret var tungt, men blev snabbt populärt.

Nästa stora framsteg kom när Christiaan Huygens finjusterade konstruktionen och lade till en minutvisare. Klockan fick också flera kugghjul, vilket gjorde att den inte behövde dras upp så ofta.

De första fickuren blev snabbt ett viktigt verktyg för tågkonduktörer som hade ansvar för att tågen följde tidtabellen. Generaler använde dem också för att synkronisera order och uppdrag.

Armbandsuret uppfanns 1868 av den schweiziska firman Patek Philippe. I början var det främst kvinnor i överklassen som bar dem eftersom männen föredrog fickur, men det förändrades under första världskriget.

Då använde soldaterna armbandsur för att samordna artillerield och infanteriangrepp. Den maskulina bilden av soldater med armbandsur spred sig snabbt hos befolkningen hemma.