KLASSKAMP VÄNTAR DETTA UNDERLIGA ÅR
BOHMAN: Toktajt spelschema, nya avbytarregeln och en Ekonomisk coronakris – allt lär gynna de redan besuttna
De flesta av oss far illa av ovisshet. Ett diffust illamående bubblar lätt upp i halsen när något känns alldeles för oberäkneligt, när variablerna blir för många. Åtskilliga har nog svårt att greppa hur allsvenskan kommer arta sig 2020.
Får man parafrasera Mao Zedong mitt i förvirringen?
Fint, då gör jag det.
”Det råder stort kaos under himmelen – läget är utmärkt”, lär han lugnt ha konstaterat när Kina vändes upp och ner.
På samma sätt har jag bestämt mig för att omfamna faktumet att allsvenskan 2020 har de konstigaste och mest annorlunda förutsättningarna genom tiderna. Försökt förstå vad det egentligen betyder. För vad kommer tomma läktare, ett helvetiskt spelschema och en jävla massa byten egentligen få för sportsliga följder?
En sorg spela inför tomma läktare
Det mest iögonfallande är förstås publiken. Det är en sorg att allsvenskan kommer att inledas (och kanske avslutas?) inför tomma läktare. Aldrig i seriens historia har allsvenska matcher under en längre sammanhållen period spelats utan åskådare. Det är ett nödvändigt ont, men kommer kännas absurt. Det kommer också få ett antal intressanta konsekvenser.
Publiklag som Hammarby, Malmö FF, AIK, IFK Göteborg och Djurgården skadas på två nivåer. De blöder förstås ekonomiskt eftersom de vant sig vid höga publikintäkter, men lär även få ett par sportsliga privilegier indragna. Det är vetenskapligt bevisat att de stackars fotbollsdomarna påverkas starkt av en dominant publik. I slutet av 1990-talet fick 40 domare se en eftersändning av en match där Liverpool mötte Leicester. Hälften såg matchen med publikljud, hälften hade det avstängt. Det visade sig att domarna som hörde publikens vrål konsekvent tog domslut som gynnade hemmalaget. ”Våra undersökningar visar att hälften av hemmafördelen kommer från hemmapubliken och dess förmåga att påverka domaren” har forskare på universitetet i Wolverhampton senare slagit fast.
Det gynnar förstås de mindre klubbarna i matcher mot jättarna, men det betyder inte att hemmaplansfördelen helt försvinner. En holländsk forskare som studerat matcher utan åskådare kom fram till att det i första hand inte är publiken som är avgörande för hemmafördelen utan att spelarna känner sig trygga med omgivningen samt planen och har inarbetade rutiner.
Bundesligas första omgångar utan publik har dock utmanat den etablerade forskningen. Faktumet är att hemmalagen bara vunnit blott 20 (!) procent av matcherna. Normalt sett vinner hemmalagen runt 50 procent av matcherna i fotbollsvärldens högstaligor. Dock har det i Tyskland än så länge varit många topplag som åkt och besökt sämre lag.
Kommer lag som Hammarby och Malmö – noll respektive en förlust hemma förra året – verkligen kunna stoltsera med ett lika brutalt hemmaspel även den här säsongen?
Klassklyftorna spricker upp
Över till nästa fråga.
2020 får vi det tajtaste spelschemat i allsvenskans historia. Två–tre matcher på drygt en vecka har tidigare varit exotiska undantag i Sverige, nu blir det vardag. Det kommer naturligtvis att gynna lagen med de fetaste och mest guldkantade trupperna. Storlagen har förmånen att rotera på runt 20 välbetalda spelare av god allsvensk klass. Samtidigt får den fattigare halvan av serien nog förgäves be till högre makter att nyckelspelarna håller sig skadefria trots ett obarmhärtigt slitage med matcher var tredje dag.
Inte en käft på läktarna, flera matcher i veckan, klubbar som riskerar undergång och en utraderad hemmaplansfördel?
Välkommen till den märkligaste – och mest spännande – säsongen i allsvenskans historia.
Falkenberg, Sirius, Varberg, Mjällby och de andra får en blodig, nästan hopplös, tillvaro.
Den splitternya regeln som ger tränarna tillåtelse att byta fem spelare (fortsatt dock bara vid tre tillfällen) per match öppnar upp för en helt ny dimension i det taktiska spelet. Det blir intressant att se vilka kreativa lösningar som tränarna bjuder på, men i grunden kommer de många bytena att vara något som gynnar de redan besuttna, allsvenskans överklass. Malmö FF har i princip två startelvor som skulle kunna hota om SMguld. Under särskilt tuffa perioder av hårt matchande kommer Jon Dahl Tomasson i den 55:e minuten kunna byta in ett halvt nytt lag med fräscha allsvenska stjärnspelare. Samtidigt får Hasse Eklund i Falkenberg bittert kisa ut mot sin egen bänk och konstatera att hans alternativ är en samling snoriga juniorer och glorifierade superettanspelare.
Men är det hela sanningen om den nya regeln? Kanske inte. Det är inte ovanligt att topplag spelar en utstuderat bollhållande fotboll för att trötta ut motståndarna. Efter någon timme orkar inte motståndarna agera lika disciplinerat längre och börjar släppa till farliga ytor. Funkar den taktiken om det försvarande laget kan byta in fem pigga och destruktiva slitvargar efter paus?
– Det här med fem byten gynnar verkligen inte storlag som oss. Vi vill ju avgöra i slutet av matcherna när motståndarna är trötta, säger till exempel Barcelonas tränare Quique Setíen som får medhåll av Atalantas geniförklarade coach Gian Piero Gasperini:
– Det är skevt. Det blir basket eller som att få byta ut motorn efter ett halvt grand prix.
Skära med lie
Den sista frågan – om de allsvenska klubbarnas överlevnad i en akut ekonomisk kris – är den mest avgörande. Det kommer att behöva skäras med lie snarare än fickkniv när föreningarna ska harmonisera utgifterna med de allt magrare inkomsterna.
När publik och sponsorintäkter skrumpnar ihop är det inte bara botten och mittenlag som måste sälja spelare till underpris i ett desperat försök att få ekonomin i balans. Även storlag högre upp i tabellen, som IFK Göteborg, Hammarby och även AIK, kan behöva plåga sig med ett sportsligt självskadebeteende genom att tvingas skeppa bort nyckelspelare mitt under säsongen.
Frågor vi aldrig ställt oss förr
Vad drar vi för slutsatser? De fattiga klubbarna kommer att gynnas på ett par områden, men det är uppenbart att den rikare halvan av allsvenskan drar flest fördelar av coronaversionen av allsvenskan.
Men vem vet – mycket är alltjämt ovisst. Kanske kan man likna det vid resfeber inför ett spännande äventyr. Man är ängslig och lite orolig – men det brukar bli jävligt kul. 2020 kommer vi att få svar på frågor vi har aldrig ställt tidigare.