I VÄNTAN PÅ SERIESTART
Mentala coacher om hur spelarna påverkats av pandemin: ”Man får lite perspektiv”
Ur ett fotbollsperspektiv vill man exempelvis göra det där målet och alla polare kommer och kramar om en. Publiken på läktaren jublar. Samhörighetskänslan – och att testa sig på högsta nivå. Eftersom de inte får göra det nu, byggs det nog upp en frustration.
Efter månader av social distansering, träning och åter träning hägrar den allsvenska premiären. Ingemar ”Igge” Persson är mental coach för Sirius och har noterat att det är just avsaknaden av matcher som har varit mest frustrerade för spelarna under våren.
– Vi talar om spelare och människor som gillar att vara på den yttersta nivån, att utmana sig själva oavsett vad de gör. För deras del är matchsituationerna en möjlighet att få bekräftelse på att de har gjort rätt och nu vet de inte om det är så, säger Ingemar Persson.
Och det gäller även ledarna?
– Ja, Henke (Rydström), Theo (Olsson) och övriga tränare tror på det de bygger upp, på övningarna de kör. Men kvittot på om det sitter eller inte får man ju på match.
Har ditt arbete förändrats under den här perioden?
–Eftersom det inte spelas några matcher har jag valt att ligga lite lågt, om jag uttrycker det så. Det är så mycket ändå och det finns som sagt inget kvitto efter matcherna. Däremot blir det lite småprat med vissa spelare, för att uppmärksamma något de gör extra bra. Annars låter jag dem vara lite grann. De får vila när de vilar, det kommer att bli tillräckligt mycket med allt runt omkring när allsvenskan drar i gång.
”Blir höjd eller slaktad”
Ingemar Persson resonerar kring det faktum att spelarna befinner sig i en miljö där de blir bedömda av utomstående. Av journalister och andra fotbollsintresserade.
– De har valt att vara på en arena där man blir höjd eller slaktad. Det är speciellt och inte så många som skulle vilja ha det så på jobbet. En publik och en arena som ger tummen upp eller tummen ned.
Och det är ändå det spelarna saknar mest?
–Som människa är det en del av våra grunder för att överleva. Det handlar om att äta, sova och gå på toaletten, men även att tillhöra något, att bli sedd och bekräftad. Blir man inte det så mår man dåligt. Ur ett fotbollsperspektiv vill man exempelvis göra det där målet och alla polare kommer och kramar om en. Publiken på läktaren jublar. Samhörighetskänslan – och att testa sig på högsta nivå. Eftersom de inte får göra det nu byggs det nog upp en frustration, även om de är privilegierade i och med att de får fortsätta jobba och träna.
Tidernas längsta försäsong närmar sig ett slut.
Coronapandemin har inneburit en ny vardag för fotbollsspelarna.
Hur påverkas de mentalt och kan vi dra några lärdomar av den här situationen?
För deras del är matchsituationerna en möjlighet att få bekräftelse på att de har gjort rätt – nu vet de inte om det är så
//Ingemar Persson, IK Sirius
Eftersom vi har fått in nya tränare, har de kunnat slipa på saker på ett helt annat sätt. Det får man kanske säga är en fördel
//Sverker Fryklund, Malmö FF
Trots den sociala distanseringen, tror du att detta på något sätt kan föra spelare och ledare närmare varandra på ett annat plan? Att den utdragna försäsongen fungerar som en extra teambuilding?
– Det kan finnas en tanke att det blir så. Men utifrån Sirius perspektiv och deras lagläkare så är de stenhårda: inte för många iomklädningsrummet, gå hem direkt efter träning om du bor i närheten. Så tjattret före och efter träningen i omklädningsrummet, det måste man respektera att det kan man inte göra. Det jag märker är att det är en väldigt bra sämja i gruppen trots att de inte får göra så där. Det gäller att uppbåda den där känslan tillsammans, även om man inte får de där gratisstunderna att tjattra.
Försiktigt optimistisk
Sverker Fryklund jobbar sedan 2009 som idrottspsykolog åt Malmö FF med uppgiften att bistå spelare med mental träning och rådgivning.
Han håller med om att det råder en ovisshet kring var man står i och med att det inte spelas några matcher.
– Samtidigt måste det finnas en acceptans, läget är som det är. Vår ledarstab har tillsammans med spelarna fokuserat på det vi kan påverka, vår egen träning. Vi försöker bidra med glädje så att man skapar en miljö som är produktiv när man väl är där, säger Sverker Fryklund.
Har du märkt av att fler spelare vänder sig till dig?
– Nej, faktiskt inte så mycket mer än tidigare. Jag tror att vi här i Sverige generellt har haft en stor fördel av att kunna träffas och träna tillsammans. Det sociala stödet är otroligt viktigt för lag. Även fast det finns vissa restriktioner får vi det sociala behovet tillfredsställt kontinuerligt. Spelarna uppskattar oerhört mycket att kunna träffas på träningen.
I Malmö FF:s fall innebär den förskjutna säsongsstarten att den nya tränartrion med danske Jon Dahl Tomasson i spetsen har fått mer tid med laget inför premiären.
– Det är klart att eftersom vi har fått in nya tränare så har de kunnat slipa på saker på ett helt annat sätt. Det får man kanske säga är en fördel i vårt fall, säger Sverker Fryklund.
Tror du att detta i slutändan kan föra något gott med sig i form av nya perspektiv eller insikter hos spelarna?
– På ett högre plan så tror jag mycket på – och det säger forskningen också – att utveckla olika typer av hobbies. Att skapa sig en bredare repertoar så att det inte bara är idrottsidentiteten. Förhoppningsvis funderar man i lite andra banor, kanske läser man en kurs vid sidan om fotbollen för att utveckla något. Det har visat sig att ”bredare” idrottare brukar prestera bra under idrottskarriären och framförallt även efter idrottskarriären, vilket gör att de bättre att klarar av den övergången. Så det är en liten förhoppning jag har, att våra fotbollsspelare i Sverige tar till sig av det.
Ingemar Persson är också försiktigt optimistisk:
– Jag tror att det kan föra något gott med sig. Kanske inte nu, mitt i stunden, det är sällan vi människor tänker så. Men de får trots allt fortsätta göra det de älskar, det som saknas är matcher. Evenemang, restauranger och verksamheter försvinner. Man får lite perspektiv på vad som är viktigt. Det brukar landa i vänner, nära och kära och inte alltid pengar och en tumme upp på Facebook.