BLÅVITT HAR BLIVIT LOKALT
EKONOMIN LYSER RÖTT – DÅ HAR IFK GÖTEBORG MÅLAT OM SIN TRUPP: ”DET HÄR ÄR FRAMTIDEN”
Det är ett nytt tänk i IFK Göteborg. I fjol hade 19 spelare från de egna leden A-lagskontrakt. I år är över halva truppen uppväxt i Göteborgsområdet.
– Vi är hela stadens lag, säger Adil Titi, 20.
Delvis beror det förstås på hur den ekonomiska situationen varit i klubben. Med röda siffror överallt har IFK Göteborg tvingats att satsa mer på sina unga spelare från akademin. Men det är inte bara av ekonomiska orsaker som Blåvitt vill att halva truppen ska komma från de egna leden. –Det här är framtiden, säger Hosam Aiesh, själv uppväxt i Majorna, när han tittar in i det av Sportbladet till fotostudio ombyggda omklädningsrummet.
Det han tittar på är Adil Titi, 20, och Noah Alexandersson, 18. Två spelare från de egna leden, med starka band till IFK Göteborg, och med starka känslor till supportrarna. Dessutom uppväxta i två vitt skilda stadsdelar i Göteborg. – Det är en väldigt bra mix i truppen, från alla hörn av Göteborg, säger Alexandersson.
Det var inte många år sedan IFK Göteborg fick stark kritik för att man inte gav tillräckligt många ungdomar chansen till A-lagsspel. Det lånades hellre in en dansk eller norsk bänkvärmare i ett halvår än att en egen junior fick en plats. Och än värre, ytterst få invandrarkillar lyckades ta sig hela vägen från juniorverksamheten till A-laget.
”Tredje försöket”
Nu har saker och ting förändrats.
– Vi är spelare från alla typer av förorter och platser i Göteborg. Vi har kommit ihop här tillsammans i IFK Göteborg. Från Angered, Biskopsgården, Sävedalen, Långedrag, säger Adil Titi.
Vad har förändrats?
– Blåvitt har tagit steg för steg. Jag har fått chansen nu och det är jag extremt tacksam för. Dessutom finns här många förebilder som slagit igenom tidigare, som Tobias Sana som sen såldes till Ajax. Vi är här nu, och varför skulle inte andra kunna komma hit när vi har gjort det?
Hans båda äldre bröder spelade redan för Göteborg när han själv skrev på ungdomskontraktet 2015. De nådde inte hela vägen till A-laget, vilket Adil gjorde 2018.
– Tredje försöket, haha. De är otroligt glada för min skull och stöttar mig. Det har varit ganska enkelt, två bröder som är där för mig och har varit med om mycket tidigare innan jag har gjort det.
För Noah Alexandersson fanns det ingen storebror som kunde berätta hur klubben fungerade. Däremot en i klubben legendarisk pappa i form av Niclas Alexandersson.
– Det var givet att jag skulle till Blåvitt. Jag är uppväxt med klubben, det fanns inte något annat i min värld. Frågan var inte om, utan när. Pappa låg inte på för att jag skulle skriva på för dem, men jag fattade ju att det är klart att han ville att jag skulle spela här. Det hade varit konstigt annars, säger han.
Han spelade en match från start i fjol, gjorde två inhopp och har börjat på samma bana som en annan spelare med en berömd Blåvitt-pappa.
– Det har sina för- och nackdelar med pappas status, absolut. Det har varit bra för mig att ha August (Erlingmark) som ett bollplank, så att jag kan snacka och få höra hur han hade det i början. Det viktiga är att försöka göra allt till något positivt, att inte känna någon extra press.
Bäst av alla i fjol
Erlingmark var en av de unga spelarna som slog igenom på allvar i fjol och liksom exempelvis Alhassan Yusuf, Benjamin Nygren och Patrik Karlsson-Lagemyr växte ut till nyckelspelare i laget.
–Det har verkligen gett mig hopp, de tog chansen när de fick den. Och då kan jag också göra det, säger Titi, som i fjol fick hoppa in vid åtta tillfällen i allsvenskan.
IFK Göteborg var i fjol bäst av samtliga allsvenska lag på att både ha flest spelare från de egna leden i A-truppen (19) och att låta dem få speltid i allsvenskan (14). I årets trupp är tretton spelare uppväxta i Göteborgsområdet, med Robin Söder som en fjortonde spelare precis på gränsen (Orust).
– Det är häftigt att vi kan ha så många från de egna leden i truppen. Det visar att klubben gör något bra och att det går åt rätt håll hela tiden, säger Alexandersson.
Vad betyder det specifikt?
– Att det skapas en gemenskap i föreningen. Det gör det lättare för göteborgarna att känna en koppling till klubben. Supportrarna kan känna en samhörighet med oss spelare. Adil Titi fyller i:
– Det har gjort att truppen är stark. Vi har kul tillsammans. Det år svårt att toppa den gruppen vi har nu.
Häcken har förvisso börjat roffa åt sig en allt större del av Hisingen, men att IFK Göteborg i alla tider varit staden Göteborgs lag är det få som kan protestera mot. Tidigare dock kanske mest tack vare framgångarna i allsvenskan och i Europa. Med det nya tänket skaffar de sig supportrar och framtida spelare också från mer invandrartäta stadsdelar som
Angered och Bergsjön. Delar av stan där det för bara några år sedan inte alls var givet att det var något positivt att förknippas med IFK Göteborg. I dag är det annorlunda. Spelarna åker i små grupper ut till föreningar och fritidsgårdar och spelar fotboll och pratar med barn och ungdomar, speciellt i samarbete med de tre ”Johan Cruyff Courts” som klubben varit med och tagit fram i Biskopsgården, Hammarkullen och Bergsjön.
– Jag var i Gunnilse tidigare och när jag åker ut till Hammarkullen i dag känner ungdomarna igen mig. Det blir ju en koppling för dem, ”om Adil kan komma med i Alaget i Blåvitt, varför skulle inte jag kunna det?”. Jag hoppas att jag kan bidra med en drivkraft för dem.
Säger de det här till dig?
– Det är mer att jag känner att de uppskattar att någon som är nära dem har kommit en bra bit. Jag säger inte att jag har lyckats, men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag är exempelvis med i Fifaspelet, och de här barnen ser ju det. ”Adil, Adil, han är med i Fifa”. Det gör mig glad, haha. Jag hjälper dem gärna, jag säger aldrig nej. Jag var tidigare den personen på andra sidan och det gör mig väldigt glad om jag kan vara en förebild för dem. Och jag hoppas att de blir glada av att träffa mig också, och att det ger dem energi.
Inspireras av hemvändare
Adil Titi pratar energiskt om mötena med barnen, om hur han och Tobias Sana i fjol var i Lövgärdet i Angered dit det kom så många ungdomar att de fick stå på en scen. Både han och Alexandersson förstår betydelsen av mötena, både för ungdomarna själva och för IFK Göteborg.
– När barnen får lära känna en spelare så blir det mer personligt. De tar till sig den spelaren mer. Supportrarna uppskattar egna talanger, såna som kommer från Göteborg. Får de då lära känna dem också så blir det ännu starkare, säger Alexandersson.
Ni kommer båda från Göteborg, det är ingen vågad gissning att ni också växte upp som Blåvittsupportrar?
– Haha, det var en bra gissning.
Gör det att era känslor för klubben är ännu starkare?
– Jag brinner för fansen och för klubben. Hör jag fansen och det kommer en lös boll… då går jag in 110 procent och bara ska ha den. De är en väldig bidragande orsak, jag tror inte att de själva förstår hur mycket det ger, säger Adil Titi.
– Jag vill ge dagens supportrar den känslan som jag själv fick när det gick bra för Blåvitt. Jag känner kopplingen till dem från min tid som supporter, och det gör att jag känner det där lilla extra, att jag verkligen vill vinna matchen, för dem, för laget, för klubben, säger Noah Alexandersson.
Men det finns nackdelar med de starka klubbsympatierna också. – Det tar mycket hårdare när vi förlorar. Jag känner att jag har gjort fansen besvikna. Det är hur många som helst som hade velat spela för IFK Göteborg, och jag har fått den chansen. Då vill jag visa att jag är här och kan leverera. Det är så mycket större än att gå ut och spela en vanlig match, säger Adil Titi.
Under vintern har supportrarna slängts fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i fråga om det ska bli några hemvändare i sommar. Marcus Berg, Oscar Wendt och Jakob Johansson har alla varit på tapeten. Den sistnämnde blev också klar för Blåvitt den 13 maj.
Att det är stort för supportrarna är en sak, men vad betyder det för er unga spelare att någon eller några av de här spelarna flyttar hem?
– Det är inspirerande. Det är klart att jag skulle må bra av att vara i samma miljö som de här spelarna. Speciellt för oss som är unga kan det vara väldigt lärorikt att få ta del av deras kunnande och erfarenhet, säger Noah Alexandersson.
Adil Titi fyller i:
–Inte bara det, jag tror att det spelmässigt kommer höja truppen otroligt mycket att få hem några av dem. Vi vill ju det bästa för vårt lag, och ju fler hemvändare vi kan få desto närmare kommer vi ett SMguld.
”Det var givet att jag skulle till Blåvitt. Jag är uppväxt med klubben, det fanns inte något annat i min värld.”
NOAH ALEXANDERSSON