LUFTBARACKEN SOM SPRÄNGDES
FRÅN GUNNERS TILL KANONMAT – TVÅ ÅR SENARE ÄR BARA KEITA OCH MUKIIBI KVAR I ÖSTERSUND
2018 slog de Arsenal.
Året därpå höll de på att sparkas ur allsvenskan.
Turbulensen har fortsatt, men spelarna i Östersunds FK siktar mot toppen igen.
– Jag skulle inte klara av att spela i ett mittenlag som bara vill klara sig kvar. Jag vill alltid vinna, säger Aly Keita.
Vi backar tiden till en torsdagskväll i februari 2018. Sju år tidigare spelade Östersunds FK i division två. Nu har de precis slagit Arsenal borta på Emirates i en sextondelsfinal i Europa League.
2–1-segern räckte visserligen inte till avancemang, då de förlorade det första mötet i ett snötäckt Jämtland med 0–3.
Målvakten Aly Keita, 33, grämde sig till en början.
– Men nu i efterhand känner man stolthet över resan vi gjorde tillsammans. Många kom från ingenstans och vi tog oss ut i Europa, med det spelet dessutom. Det handlar om hur vi gjorde det. Vi backade inte bara hem, vi spelade. Det är någonting jag kommer komma ihåg resten av livet, säger han.
Keitas rumskompis på bortaresorna, Ronald Mukiibi, 28, startade till höger i ÖFK:s fyrbackslinje. Han har lite svårare med minnet.
– Det är nästan så att man inte minns någonting. Det känns som att man var i en dröm fast man var vaken, en skum känsla. Lilla Östersund slår Arsenal på Emirates, det är sjukt när man tänker efter.
”Blev aldrig likadant igen”
Matchen var extra speciell för Mukiibi som inför dubbelmötet med den engelska storklubben berättade att han är en uttalad Arsenal-supporter. Eller?
– Jag var det mer innan vi mötte dem. Det blev aldrig likadant igen faktiskt, säger han och tystnar.
De blev lite mer… mänskliga?
– Ja, kanske det. Det är svårt att sätta ord på det. Det kändes så långt ifrån innan eftersom man har kollat på dem varje lördag och söndag i Premier League. Men nu är det inte samma grej längre, det bara blev så.
Succén i Europa blev en språngbräda för många av spelarna ut i världen. Ken Sema hamnade i Serie A via Premier League. Saman Ghoddos landade – efter många om och men – i Ligue 1 och lagkaptenen Brwa Nouri fortsatte karriären på Bali.
Graham Potter, engelsmannen som ledde laget genom det svenska seriesystemet, är numera tränare i Premier League.
Faktum är att Mukiibi och Keita är de enda spelarna från startelvan mot Arsenal som är kvar i ÖFK två år senare.
– Vissa pratar man med oftare än andra, men vi håller kontakten på sociala medier. Det var en sjuk lagkänsla som inte går att beskriva. Det är kul när det går bra för dem, säger Mukiibi.
Men den stora spelaromsättningen har också haft ett pris.
– Det har varit svårt. Det tar tid innan man spelar ihop sig. Förra året var tufft, konstaterar Aly Keita.
”Det var tufft med allt”
Efter att ha slutat femma i allsvenskan 2017 och sexa året därpå vann ÖFK endast fem av trettio matcher förra säsongen. De klarade sig undan negativt kval med nöd och näppe. Klubben gick dessutom på knäna ekonomiskt och riskerade till och med konkurs. Lägg till att ÖFK:s tidigare ordförande Daniel Kindberg dömdes till fäng
else för grov ekonomisk brottslighet. En dom som är överklagad.
Hur påverkade turbulensen er som spelare?
– Det var inte kul. Vi är fotbollsspelare och vi ska koncentrera oss på fotboll. Så det känns som en ursäkt att säga det, men självklart påverkade det lite föra året. Samtidigt måste vi göra det bättre på planen, poängterar Aly Keita. Ronald Mukiibi: – Det går inte att säga något annat än att det var en tuff situation med allt som hände, både kring klubben och det sportsliga. Det var ett kaosår helt enkelt. Vi lyckades hålla oss kvar, det var allt vi fokuserade på.
Men trots att Östersund säkrade det allsvenska kontraktet på planen såg det ändå ut att bli spel i superettan 2020.
I slutet av november meddelade nämligen svenska fotbollförbundet att klubben inte beviljats elitlicens. ÖFK bedömdes inte ha ”ekonomiska förutsättningar för fortsatt drift” under kommande säsong och kastades därmed ur allsvenskan.
ÖFK överklagade licensnämndens beslut och en knapp månad senare, den 23 december kom beskedet. Östersunds FK behåller platsen i allsvenskan.
– Det var en sjuk lättnad faktiskt. Det var skönt att få reda på det innan julafton. Då kunde man släppa det, fira högtiden och slippa fundera på nästa år, säger Ronald Mukiibi.
”Hör hemma i allsvenskan” Vad talar för er den här säsongen?
– Att vi har en väldigt ung trupp. Vi tappade tolv till fjorton spelare och fick in lika många, det tar tid att spela ihop sig. Vi gjorde det under tuffa omständigheter och att vi tog oss igenom allting förra året talar för oss.
Aly Keita kom till Östersund när laget låg i superettan och går nu in på sin sjunde säsong i klubben.
Med sina 33 år är han äldst i ÖFK, som bara har fyra spelare över 25 år. Han är dessutom ny lagkapten, efter Tom Pettersson som lämnade efter säsongens slut.
Även Keita satt på utgående kontrakt, men i början av januari satte han pennan på pappret och skrev på för ytterligare två år.
– Jag älskar sättet vi spelar på, jag älskar klubben. Det har vuxit med tiden, tack vare våra fans och allting. Det handlar om hur vi tänker här uppe, att alltid vilja bli bättre och sikta på att vinna.
Hade du några andra erbjudanden som lockade?
– Ja, från allsvenskan och utomlands. Det var ett tufft beslut eftersom jag börjar komma upp i åren. Jag tänkte mycket på att prova på spel i utlandet, men det kändes inte rätt. Jag går inte bara för pengarna, jag måste ha en utmaning också.
Inför årets säsong har turbulensen vid sidan av planen fortsatt inom klubben.
Som spelare fokuserar Aly Keita på att ta en sportslig revansch efter det svaga fjolåret.
– Absolut. För mig är det en motivation att visa att vi hör hemma i allsvenskan. Vi ska visa att vi är bättre än vi var förra året.