”KÄNSLAN: BLIR MER VANLIGT
KALLE KARLSSON
SÅ ANVÄNDES ETT TRADITIONELLT 4–4–2 – ÖVERLAPPANDE YTTERBACK
Förenklad bild över hur ett traditionellt 4–4–2-system användes om vi spolar tillbaka tiden sisådär 20 år. Två spelare, ytterback och yttermittfältare i ytterzonen, med en överlappande ytterback.
Efter att den svenska fotbollen tagit små taktiska steg under ett par decennier har hjulen börjat snurra på högvarv de senaste åren.
Graham Potters entré 2016 var så klart en katalysator som gjorde att utvecklingen drevs framåt. Samtidigt har de nya trenderna i Europa har skapat ett sug även hos svenska tränare att vidga vyerna.
Pandemisäsongen 2020 gav oss nya ytterligheter.
Rikard Norling, som ledde AIK till guld 2018 genom extremdefensiv som byggde på täckning, hade plötsligt bytt livsåskådning och bjöd på det mest våghalsiga taktiska vägvalet vi upplevt i allsvenskan. AIK skulle bli ett svenskt Atalanta, med manmanmarkering. Det dröjde elva omgångar av serien innan AIK:s ledning gav guldtränaren sparken.
FRIA KORRIDORER MOT 4–4–2
4–4–2 utvecklades sedan gradvis mot att ofta bli ett 2–4–4 med ingående yttrar, vilket gav fyra centrala anfallare. De höga ytterbackarna blir då fria eftersom motståndaren i sin tur tvingas centrera sin fyrbackslinje ...
SPORTBLADETS FOTBOLLSEXPERT Sexbacklinjer som framtvingar numerära överlägen på kanterna.
Sportbladets Kalle Karlsson tittar i spåkulan över de taktiska trenderna i allsvenskan.
SIAR OM DE TAKTISKA
Norlings djärva spelsätt slutade med en krasch, men man måste beundra ambitionen och det är ingen tvekan om att det gav nya insikter till den svenska tränarkåren.
Det fanns fler intressanta vägval.
Henrik Rydström har ammats i riskminimering under Nanne Bergstrand, men när han väl var flygfärdig själv som huvudtränare i Sirius valde han att göra precis tvärtom: Sorgfri kortpassningsfotboll med dekret om att spela sig ur alla situationer. Uppsalalaget var många gånger allsvenskans mest sevärda lag.
Rydström har tagit med sig filosofin till Kalmar, och det blir spännande att följa om han kan genomföra en revolution även där. Men vad blir de nya trenderna? Låt oss gräva lite djupare i det.
Finns likriktning
Man skulle kunna säga att allsvenskan – och fotbollen i stort – just nu präglas av flexibilitet i arbetssätt i försvarsspel – samtidigt som det finns en likriktning i arbetssättet i anfallsspel.
Vi kommer att få se en mängd olika formationer i försvarsspel, framför allt 4–2–3–1, 4–4–2, 4–3–3,
4–1–4–1, 3–4–3, 5–3–2. Vi kommer att ha Mjällbys låga täckande försvar som motpol till topplagens högre, intensivare presspel.
Ska man hitta någon gemensam nämnare i defensiven är det att alla lag kommer att ha inslag av direkt återerövring, vissa givetvis mer ofta än andra. Alla kommer någon gång att pressa högt, till skillnad mot tidigare, då vissa ställde ut en parkerad buss. Men annars är det stor spännvidd mellan strategierna.
Anfallsmässigt kommer vi också att se olika formationer, men där finns en ganska tydlig röd tråd. Alla lag kommer i grunden att vilja positionera många spelare centralt och lämna blott en spelare i den yttre korridoren. Här finns en skillnad jämfört med hur fotboll spelades tidigare.
Lagen har inte något val
Nykomlingen Halmstad illustrerar på ett bra sätt hur den förändringen skett. HBK spelar 4–4–2 i försvar, men när de formerar sig i offensiven så är de inte ett 4–4–2 i traditionell mening. HBK låter båda sina yttermittfältare gå in centralt och jobba