Tobias Sana: ”Hon är min kärlek, min diamant, mitt liv.”
Som professionell fotbollsspelare vill du hela tiden utvecklas, bli bättre och komma till större klubbar. Men ibland kommer det med ett pris.
När Tobias Sana spelade i Malmö FF 2015 så föddes hans dotter Alessandra.
– Hon betyder allt för mig, hon är det viktigaste i mitt liv. Sen dag ett som hon kom ut så har det varit vi, säger han.
Men förhållandet med Alessandras mamma tog slut, och när Sana två år senare gick till danska Århus flyttade Alessandra och hennes mamma tillbaka till Göteborg.
– Hon kom ner till mig i Danmark och var där i en månad då och då. Jag träffade en tjej i Århus så Alessandra kunde vara där även när jag var iväg och tränade. Så under de två åren där var hon hos mig i tre-fyra månader i alla fall.
Men:
– Det var ändå väldigt tufft. Och det blev jobbigare och jobbigare för varje gång hon lämnade. Hon förändrades också, blev så ledsen när vi skiljdes åt. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig. Men fördelen är att hon var så liten så hon kommer inte ihåg det i dag.
De kramar om varandra, sittandes på en bänk strax utanför deras lägenhet ett par rejäla utsparkar från Gamla Ullevi. Ögonen glittrar på pappa och dotter och det är omöjligt att inte känna deras band. Alessandra retas och säger med bestämdhet att det är hon som är bäst på att laga mat i familjen. Men medger sen att när det kommer till fotboll är pappa bäst.
Det är lätt att tro att det bara är pengar och berömmelse som avgör en fotbollsspelares klubbval. Och lätt att glömma att det bakom honom ofta finns en familj. Visst lockade det när IFK Göteborg sommaren 2019 ville ha hem Sana igen. Men att få möjligheten att komma nära Alessandra igen var den stora anledningen till att det Blåvitt för en andra gång.
– Det var allt. Det fanns andra bud som gjorde att jag skulle flytta ännu längre bort. Tjäna mer. Men alltså, att vara nära henne var viktigare än allt. Jag kan inte ens beskriva det. Men jag tror att alla som har barn förstår.
Hur har det påverkat dig som fotbollsspelare att vara pappa?
– Det har gjort mig till en bättre spelare. Jag är lugnare i besluten, mer mogen, har lärt mig att ta ansvar. Tidigare kunde en dålig insats eller en förlust ta en hel vecka att komma över, jag gick bara runt och var sur på mig själv. Men sen hon föddes… Jag kommer hem efter matcherna, ser hennes leende eller hennes energi, och jag släpper allt på en gång. Det gör att jag kan slappna av på ett helt annat sätt. Tidigare överanalyserade jag allt, vare sig det var positivt eller negativt. Men nu är jag mer fokuserad när det väl är match, och mer avslappnad efteråt.
Om du jobbat på ett kontor, 8-5, i stället. Hade du varit en annorlunda pappa då?
– Så klart. Det jag gör nu betyder extremt mycket. Jag får göra det jag älskar att göra. Men fördelen med att jobba på ett kontor, då hade jag kanske kunnat vabba. Det har jag ingen chans att kunna göra som fotbollsspelare. Jag kan inte säga till tränaren, ”jo, jag vet att vi har match på lördag, men jag kan tyvärr inte komma i dag, måste vabba”. Det finns ju inte en chans. Som tur är har jag en familj, och Alessandras mamma som ställer upp i vått och torrt.
Känner du till någon manlig fotbollsspelare som vabbar?
– Nej, det går ju inte. Inte vad jag vet i alla fall. Jag har fått ringa någon gång nu under pandemin och sagt att jag inte kan träna för att hon varit sjuk. Men då har de sagt att jag ska ta med henne till Kamratgården, så har en tjej där tagit hand om henne när jag tränat. Och sen har vi åkt hem. Klubben