DE HAR TRÄNAT MALMÖ FF PÅ 2000-TALET
eller ja, han säger det rakt ut – att den sanna historien inte kommit fram. Men den vill tränaren inte offentliggöra, vilket gör hans hållning svår att värdera.
– När du har jobbat för en klubb och sedan lämnar ... Oavsett vad de säger om mig så kommer jag inte att säga något dumt om dem. Allt jag kan säga är att jag hade en bra tid i Hammarby. Det fanns fantastiska människor där. Jag önskar Hammarby allt gott i framtiden.
Du är en självsäker person. Mådde du aldrig dåligt under den här perioden?
– Jag kände mig bra och självsäker nästan hela tiden. För jag visste sanningen. Om jag själv vet sanningen så behöver jag inte gå till media och säga min sida av saken. Det är klart att det var obekvämt att många dömde ut mig som person i stället för att bedöma min tränargärning. Folk som aldrig träffat eller pratat med mig. Det stod något varje dag i tidningarna och det var så klart inte bra. Men det var en erfarenhet.
Milojevic återvänder till ordvalet ”karriärist” som han uppenbarligen funderat kring.
– Vad är en karriärist, egentligen? I grunden gillar jag att stanna i en klubb tills alla inblandade är nöjda och att jag gjort ett gott arbete. När jag har gett klubben något och klubben gett mig något. Tränare ska kanske inte vara karriärister och hela tiden kolla efter något nytt. Men de ska vara ambitiösa. Jag är kanske för ambitiös. Inte så att jag bara vill hoppa på nya jobb. Men alla omständigheter och allt som hände gjorde att det då kändes bäst att gå dit (Rosenborg). Sedan blev det inte så ändå – kanske var det ödet? – och jag är glad över hur allt slutade.
Efter haveriet med Rosenborg drog sig Milojevic undan och vägrade intervjuer. Han kände till att flera klubbar var intresserade men visste inte om han skulle hoppa på något nytt projekt.
– I slutändan gick jag på ett förutsättningslöst möte med Malmö. Det gick bra. Jag fick det bästa möjliga jobbet.
I en idealvärld: hade du velat bli en institution i en storklubb som Malmö och stanna där i tiotals år, som en Alex Ferguson, eller är du mer sugen på att oftare byta miljö och testa nya intressanta projekt?
– Min långsiktiga ambition? Den är att träna ett lag i en topp fem-liga. Jag vet att jag siktar högt. Men om du har ett bra cv från tidigare klubbar är det möjligt. Men jag kan också stanna fem år i en klubb. Allt handlar om hur det går. Vinner du matcher får du energi. Vinner du inte matcher så saknar du den nödvändiga energin för att orka med den här typen av jobb, säger Milojevic och fortsätter:
– Jag vill stanna länge i klubbar. Jag planerar som om jag ska stanna i tio år, men jag vet också att jag kan bli sparkad efter tio dagar. Trenden i Europa är att tränare stannar i mindre än ett år. Folk kan kalla mig karriärist. Men jag stannade i åtta år i Vikingur på Island. Då sa ingen det. Jag var två år i Mjällby, två år i Röda Stjärnan.
Han lanserar en spontan teori om att svensk fotboll är ”känslostyrd”.
– Svensk fotboll är i stort sett proffsig. Men om man jämför med den större europeiska fotbollen också tydligt amatörmässig. Särskilt när det kommer till hur man hanterar känslor. Då kommer det just
MILOS MILOJEVIC Land: Serbien.
Ålder: 39.
Huvudtränarkarriär: Vikingur (2015–2017), Breidablik (2017), Mjällby (2018–2019), Hammarby (2021), Malmö FF (2022–). känslomässiga anklagelser om att ”man inte är lojal”. Absolut, men om du gör dåliga resultat så får du sparken. Det är lite dubbelt där. Men jag respekterar den svenska fotbollskulturen. Det blev som det blev med Hammarby. Allt som hände där kunde jag inte kontrollera men jag accepterar hur det blev och ska nu göra mitt bästa i Malmö.
Innan vi lägger dåtiden åt sidan är det värt att ställa sig en sista fråga. Solkades Milojevics renommé ner av episoden i Hammarby? Hos den breda fotbollspubliken och bland supportrar i allmänhet är det definitivt så. Men hos de som faktiskt bestämmer i klubbarna? Inte nämnvärt.