Bohman: ”Svagare i år – då åker Mjällby ur”

Jag spår att de sex, sju sämsta lagen i årets allsvenska kommer att trängas på en rätt liten yta. Det lär inte skilja många poäng mellan nummer 12 och 16 i tabellen och jag känner mig säker på att den nedre halvan håller sämre klass 2022 jämfört med förra säsongen. De mindre klubbarna har tappats på kvalitet. Så varför utnämner jag just Mjällby som ett av lagen som rasar ur serien?

Trots föreningens småskaliga ekonomi och torftiga förutsättningar har ju återkomsten till allsvenskan varit en framgångssaga. En femteplacering och en niondeplats är prestationer att vara stolta över.

Men i år? Det finns lite för många orosmoln.

Hasse Larsson och den sportsliga ledningen valde en spännande tränare i Andreas Brännström. Gott så, han förtjänar en chans i allsvenskan efter många framgångsrika år på lägre nivåer. Han verkar också beredd att kompromissa med fotbollen han förordade under tiden i exempelvis J-Södra. Brännström har varit transparent och tydligt förklarat att pragmatism är ledordet för hans jungfrusäsong i Blekinge. Mjällby har mest av allt varit ett jobbigt lag att möta. Hårt arbetande, löpstarka, bra i omställningarna men samtidigt tillräckligt bekväma i det egna uppbyggnadsspelet för att inte bli lättläst enkelspåriga. Det är vettigt att Brännström inte river upp allt från grunden men om han kompromissar bort en alldeles för stor del sin fotbollsidé förloras kanske också poängen att anställa honom? En rätt marig balansgång som ytterligare spär på osäkerhetskänslorna kring årets upplaga av Mjällby.

För jag tror dessvärre inte att Brännström kan upprepa de senaste årens fina resultat. Inte för att han är en dålig tränare, utan för att Mjällby har en radikalt sämre trupp den här säsongen. Amin Sarr, Elias Andersson, Kadir Hodzic, Max Watson, Carljohan Eriksson och Joel Nilsson har alla försvunnit. Alla sex besitter olika typer av spetskompetens som föreningen aldrig kan ersätta på ett bräde i ett enskilt transferfönster. Det är djupt oroväckande.

Mjällby har en del bra mittbackar, Adam Ståhl och Noah Persson är en försvagning jämfört med Hodzic/Nilsson, men ett hyfsat wingback-par. Strävsamma, lojala och lite begränsade centrala mittfältare finns i överflöd. Bristen på kvalitativa offensiva spelfördelare (även om Albin Mörfelt nu kommit in) är alarmerande, liksom frånvaron av en målgörare bredvid dörröppnaren Jacob Bergström.

Det här blir ett år då Mjällby verkligen får fajtas för att hänga kvar. Kanske underskattar jag betydelsen av det slitstarka bandet som finns på Listerlandet mellan eldsjälarna i föreningen och de lokala kulturbärarna i truppen.

Min uppfattning kan revideras om de får in två, tre startspelare som går in i startelvan, men som läget är i början av mars tror jag faktiskt att Mjällby åker ur.