Bohman: ”Sundsvall har sett klart sämst ut”

Jag välkomnar Giffarnas återkomst till allsvenskan även om det inte är en förening som sköts exemplariskt. De periodiska ekonomiska kriserna är så återkommande att det får beskrivas som ett normaltillstånd.

Men i stora stycken är Gif Sundsvall en sympatisk klubb. Ärrade hemvändare med genuin känsla för föreningen har mixats med en för Medelpad unik generation talanger. Dessutom finns det en levande supporterkultur som håller god allsvensk klass i flera avseenden. Det gör tyvärr inte laget.

Gif Sundsvall hankade sig fram genom en historiskt svag superetta förra säsongen. Ett normalt år hade spelet inte räckt för uppflyttning. För få av talangerna har fått den där explosiva utvecklingen många hoppats på och det äldre gardet var okej, men inte så mycket mer. Truppen har heller inte stärkts nämnvärt under vintern. Namn som Rasmus Lindkvist, Saku Ylätupa, Marcus Burman, Oscar Linnér (ett halvårslån känns ... ovärt) och Forrest Lasso skrämmer ingen. Laget måste i stället betraktas som kraftigt försvagat eftersom ledstjärnan, lagkaptenen och kravställaren Linus Hallenius är långtidsskadad.

Jag har sett mycket fotboll under försäsongen och det finns inget skäl att linda in följade sanning: Gif Sundsvall har varit det klart sämsta allsvenska laget.

Insatserna mot AIK och Degerfors borta är bland det mest menlösa man sett. Ett försvagat Degerfors tilläts dansa ut som Brasiliens 1982-lag när nykomlingen kom på besök. Giffarna framstår som totalt ofärdigt och fördelarna med Henrik Åhnstrands taktik är svårtydda. Ett märkligt halvfabrikat till 4–4–2 där mittfältet består av fyra centrerande spelare. Trots att det borde innebära att Giffarna därmed täpper till de farliga mellanytorna för motståndarna är Sundsvall ett ihåligt, uttöjt lag som knappt håller ihop i sömmarna.

Det är klart att Robert Lundström och Dennis Olsson har kapacitet att vara ett tryggt ytterbackspar.

Kloke Daniel Stensson

är värd en chans som playmaker i allsvenskan.

Ludvig Nåvik och

Johan Bengtsson

hade ansetts som stora löften även i en allsvensk storklubb.

Mycket mer finns det inte att glädjas åt.