Bohman: ”Det jämngråa är Varbergs styrka”
För tredje året på raken består truppen till 90 procent av ansikten som den genomsnittligt allsvenskt intresserade inte skulle kunna placera om en spelare traskade förbi på gatan. Här måste jag göra våld mot min egen instinkt. Jag tycker ju egentligen inte att spelarmaterialet borde räcka till ett nytt allsvenskt kontrakt. Samtidigt vore det fåraktigt att inte lära sig av 2020 och 2021. Det går inte längre att underskatta den ansiktslösa massan från Halland på ren slentrian.
För även om man spontant intalar sig att bristen på fixstjärnor, profiler och namn är en svaghet har det i Varbergs fall visat sig vara tvärtom. De har – bortsett från Tashreeq Matthews, underskattade Joakim Lindner och någon till – 20–22 spelare av relativt jämn kvalitet. Joakim Persson har en jämngrå deg att jobba med, men knådar alltid fram en grupp spelare som klarar sig i allsvenskan, vilket alltjämt är en stor tränarprestation.
Kanske är det så enkelt att majoriteten av klubbens spelare kommit till insikten att de nog aldrig kunnat hävda sig på allsvensk nivå utanför den speciella varbergska kontexten. Att den självkännedomen skapat en trupp som är beredd att offra allt för Joakim Persson och hans kollektivistiska och rätt enkla fotbollsidé. Varberg är inte oävna med bollen men i grunden handlar det här om ett självuppoffrande, löpstarkt och svinhårt arbetande lag som gör livet surt för motståndarna.
Varberg sticker ut precis lika mycket som Kalmar FF och Sirius – fast åt helt andra hållet. På kort sikt kan det vara en lika stor konkurrensfördel om man bara bemästrar den mer fysiska fotbollen, vilket de gör. Titta bara på förra säsongens statistik: Varberg pressade med samma kvalitet som ett topplag (även om pressen inte alltid var hög/tidig).
De vann boll och kunde därefter kontra nästan lika ofta som i det avseendet överlägsna Elfsborg.
Varberg var det allsvenska lag som kastade sig in i flest närkamper och vann flest nickdueller.
Slog minst antal passningar av samtliga lag, hade lägst passningssäkerhet och lägst bollinnehav – men skapade ändå fler chanser än Sirius och nästan lika många som Kalmar.
Spelet har – givetvis – sett småhackigt ut på försäsong och i cupspel. Jag väntade mig ingenting annat och det spelar ner förväntningarna på ett för Varberg lämpligt sätt. Men laget får ändå med sig resultat, kniper åt sig uddamålsvinster och gnetar sig framåt. Jag tror att landets storklubbar och skönspelande nykomlingar kommer tycka att det är precis lika jävligt som vanligt att tvingas åka till Varberg för att möta de grönsvarta.
Det räcker till nytt kontrakt – igen.