3 Hörnhuset

Få byggnader har genomgått så radikala förändringar i nyttjande som denna stora byggnad på Brivibas iela 61. Gatans namn betyder Frihetsgatan och den är den lettiska huvudstadens pulsåder där den löper norrut från det eleganta (men mer art deco än jugend) fredsmonumentet som är hjärtat i den lettiska nationen.

Huset ritades av arkitekten Aleksandrs Vanags 1912 och var ett av det mest attraktiva residensen på den tiden. Här kombineras nyklassisk arkitektur och mindre storslagen jugend från senare tid. På bottenplanet låg förstklassiga affärer som sålde det senaste Parismodet, medan våningarna ovanpå innehöll rymliga lägenheter för den välbärgade medelklassen. Huset fick namnet ”Hörnhuset” på grund av huvuddörrens placering precis på hörnet av byggnaden.

När Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna 1940 som ett resultat av den ökända Molotov– Ribbentrop-pakten övertogs byggnaden av KGB. De slösade ingen tid – snart gjordes inredningen om till celler, tortyrkammare och ett avrättningsrum samt till de administrativa kontoren. Dörren på hörnet blev en plats där folk kunde sätta upp efterlysningar om saknade släktingar – en farlig handling i sig – eller där angivningar kunde lämnas i en praktisk brevlåda. Lastbilar stod på tomgång på gården för att dämpa ljuden från avrättningarna.

I en makaber lettisk vits var Hörnhuset den ”högsta byggnaden i landet”, för att man kunde se Sibirien från toppen av den.

Om det krävs bevis på hur många gånger Riga har knuffats från den ena regimen till den andra behöver vi bara se på de olika namnen som Frihetsgatan har gått under: Stora sandgatan, Alexandergatan, Revolutionsgatan, Adolf Hitler Strasse och Lenin Prospekt.

I Hörnhuset finns det nu en utmärkt utställning som berättar om KGB:S brott mot mänskligheten, och de guidade turerna på engelska rekommenderas särskilt. Men byggnaden var kanske fördömd från början – arkitekten Aleksandrs Vanags avrättades här av bolsjevikerna 1919.