Europas vackraste byggnadsverk och stader
Jerusalems pilgrimer
Troende har vallfärdat till Jerusalem i tusentals år. Det här är vad som leder dem dit.
Jerusalem är byggd på pilgrimsvandringar. Den oändliga strömmen av pilgrimer gav rikedom att bygga staden och dess tempel, kyrkor och moskéer, och de fortsätter att komma. Judarna kommer för att besöka Västra muren, och vissa besöker även Tempelberget fast den israeliska regeringen förbjuder judisk bön där. Genom historien har många judar, kristna och muslimer gjort den sista pilgrimsvandringen till Jerusalem efter döden för att de har önskat att begravas i eller vid staden så att de kan bli de första att ta del av de dödas uppståndelse på den sista dagen. Kristna vandrar på Via Dolorosa, vägen genom staden som Jesus gick på väg till korsfästelsen på Golgata och uppståndelsen tre dagar senare. Muslimer följer vägen Muhammed red på sin häst, Buraq, från Mecka till Jerusalem där han steg upp i himlen för att ta emot instruktioner från Gud om hur ofta muslimer måste be.
På grund av sin plats i skärningspunkten mellan judendomen, kristendomen och islam är Jerusalem fantasins och andlighetens stad. Den spelar faktiskt en så stor roll i enstaka människors hjärnor att Jerusalemsyndromet, en psykos som utlöses av att besöka staden, är vedertaget som ett mentalt tillstånd.
Den centrala roll Jerusalem spelar i kristendomen beror till stor del på ett svar till en judisk församling när de hörde rapporter om framryckningen av Titus legioner mot staden år 70. De mindes profetiorna som Jesus gett dem och flykten från staden, för han hade inte lämnat dem i något tvivel om vad som skulle komma: ”När ni ser Jerusalem omgivet av arméer, då ska ni veta att staden snart blir förstörd. Då måste ni som är i Judeen fly upp i bergen, ni som är i staden måste ta er ut och ni som är ute på landet får inte gå in i staden. För straffens tid har kommit.”
Även om många forskare tror att dessa profetior sattes in i evangelierna efter templets ödeläggelse argumenterar andra för att de har djupa rötter i judisk apokalyptisk filosofi och omöjligt kan ha kommit från Jesus en generation innan Titus kom till Judeen.
Jesus varningar lämnade inga tvivel om den skräck som skulle komma och den förstörelse som väntade templet. ”Ser du dessa storslagna byggnader? Här ska inte läggas sten tillbaka på sten, allt ska rivas ned … Ve den som väntar barn och den som ger bröstet dessa dagar! Och låt oss be om att det inte sker på vintern.” Det var åtminstone inte vinter.
Titus tog med sig sitt krigsbyte och ett antal fångar tillbaka till Rom för en av de mest spektakulära triumferna i stadens historia. Kriget rekonstruerades i en heroisk scen: fångarna var tvungna att marschera innan de avrättades och relikerna från det allra heligaste i templet – det gyllene bordet, den sjuarmade ljusstaken och Mose lag – visades upp för hedniska ögon. Titusbågen som fortfarande finns i Rom ärar hans seger och bytet betalade för byggandet av Colosseum.
Trots det lidande judarna fått uppleva gav de inte upp. Ytterligare två krig bröt ut, 115–117 och 132–136. Efter det sista kriget, och allvarliga förluster, upplöstes Xxii-legionen. Kejsare Hadrianus förklarade den judiska religionen olaglig, den judiska befolkningen i Judeen skickades i exil eller togs som slavar, och han strök Judeen på kartan och döpte om det till Palestina. På Tempelberget reste kejsaren två statyer, en av Jupiter och en av sig själv. Staden Jerusalem döptes om till Aelia Capitolina och judarna fick endast komma in i staden på Tisha beav, som var dagen då man sörjde över förstörelsen av Jerusalems tempel.
Hadrianus hade inget tålamod med de judiska församlingarna och lät bygga ett Venustempel på platsen
”När ni ser Jerusalem omgivet av arméer, då ska ni veta att staden snart blir förstörd.”
som Jesuföljare hedrat som platsen för hans korsfästelse och återuppståndelse. Men minnet av denna heliga plats suddades inte ut bland de kristna, eftersom minnet av Jerusalem hölls levande bland judarna. Arkeologer har hittat inristningar i berget – en båt och Domine ivimus (”Herre, vi kom”) – som antyder att kristna kröp in under det hedniska templet för att be på sin religions heligaste plats.
När kejsare Konstantin gjorde kristendomen till rikets religion rev han templet för att resa en kyrka som omslöt de två heligaste platserna i kristendomen: Golgata, där Jesus korsfästes, och gravplatsen där han blev begravd och återuppstod. Inne i Heliga gravens kyrka är själva graven skyddad av en liten byggnad, en så kallad ädikula. Den 26 oktober 2016 öppnades ädikulan av en grupp konservatorer, arkeologer och forskare från Nationella tekniska universitetet i Athen och National Geographic. I 60 timmar arbetade de utan vila för att dokumentera och restaurera de olika sidorna av ädikulan innan de åter stängde den. Inne i ädikulan hittade de först ett lager med fyllnadsmaterial och en marmorhäll med ett kors inristat på ytan. Det största fyndet fanns dock under marmorhällen, där teamet stötte på en ursprunglig kalkstensgrund.
”Jag är helt förbluffad. Mina knän darrar, för det här förväntade jag mig inte”, sa Fredrik Hiebert, National Geographics arkeolog på plats. ”Vi kan inte säga det med hundra procents säkerhet, men det verkar vara ett synligt bevis på att placeringen av graven inte har ändrats genom tiderna, något som forskare och historiker har undrat i decennier.” Judarna höll minnet av sin förlorade stad levande och bad tre gånger om dagen: ”Måtte det bli Din vilja att templet återuppbyggs under vår tid.” De avslutade påskmåltiden med att säga: ”Nästa år i Jerusalem.” Så blev Jerusalem i judisk och kristen mening en stad av hopp, byggd mer på en andlig föreställning än på Hadrianus planerade romerska stad.
Så Jerusalem bestod genom århundradena. Staden intogs av islamiska arméer på 600-talet, den erövrades av korsfararna 1099 och den återerövrades av Saldin 1187. Därefter var den heliga staden under många århundraden under mamlukernas och därefter osmanernas styre. På 1800-talet var staden delad i muslimska, judiska, kristna och armeniska samhällen. Befolkningen var liten, bara omkring 8 000 människor, men den var inklämd innanför de gamla murarna och livsvillkoren var dåliga. Från 1860-talet utvidgades staden utanför murarna och en ny byggdes i bergen.
Det Osmanska riket allierade sig med Tyskland under första världskriget och förlorade. Britterna blev de sista i en lång rad erövrare och de intog Jerusalem den 11 december 1917. Staden förblev under brittiskt styre till 1948, då det arabisk-israeliska kriget ledde till att staden delades mellan Israel, som tog den västra halvan av staden, och Jordanien, som kontrollerade den östra delen och Gamla staden.
Efter sexdagarskriget 1967 annekterade Israel östra Jerusalem. Administrationen och al-aqsamoskén och Klippdomen är dock fortfarande i händerna på en islamisk stiftelse. Judar får be vid Västra muren, men den israeliska regeringen förbjuder dem att be på själva Tempelberget.
I dag är Jerusalem fortfarande den omtvistade belöningen, städernas stad. Enligt alla tre religioner som hedrar staden kommer den att vara skådeplatsen för apokalypsen. Med tanke på dess historia verkar det vara en av de mer trovärdiga profetiorna om Jerusalem.
”Jag är helt förbluffad. Mina knän darrar, för det här förväntade jag mig inte.”