4 STASI- MUSEET

Den östtyske dissidenten, kompositören och artisten Wolf Biermann avvisade en gång på skämt behovet för att skriva dagbok i DDR, då den hemliga polisen gjorde ett bättre jobb än vad han någonsin kunde göra.

Innan han utvisades 1976 bestod hans ”dagbok” av tusentals sidor. Han var bara en av många miljoner som föll offer för det fruktade Ministeriet för statssäkerhet (Stasi), som var det härskande kommunistpartiets så kallade sköld och svärd.

Att utsättas för Statis mardrömslika granskande blick var att riskera en social paria som var värre än någon fysisk skada – speciellt i ett land som var omöjligt att lämna och med en regim som förväntade sig absolut lojalitet från befolkningen.

Stasi växte så småningom till att bli den förhållandevis största hemliga polisorganisation av sitt slag som någonsin existerat. De pekade bland annat ut punkare, rockare, poeter och till och med vandrare som samhällsfientliga och försökte skrämma dem till total tystnad.

I januari 1990 stormades Stasis huvudkvarter i Berlin av rasande invånare. Senare inrättades ett museum för att dokumentera vad diktaturens hemliga underrättelsetjänsten utsatt människor för.

Protokoll över den psykologiska förstörelsen av statens fiender, övervakningsutrustning och kontoret som den tidigare Stasi-chefen, Erich Mielke använda är bara en del av vad som finns att se i den upprörande utställningen.