Övernattning 11 Ostel

Det finns ett gammalt skämt om att östtyskarna bara hade tre kulörer till sina byggnader: grå, brun och gråbrun. Skämtat är inte helt utan grund. Bortom de socialrealistiska väggmålningarna som smyckar städerna var större delar av den östtyska arkitekturen tröstlös, om än funktionell. Skador efter granater och bomber var fortfarande synliga i vissa städer ända fram till sent 1980tal, något som gjorde den urbana försumligheten uppenbar. Gatorna var fulla av bombade hus som slagits i spillror och tomma platser där det en gång i tiden stått flervåningshus. I ett försök att lösa den kroniska bostadsbristen under 1970-talet satte DDR igång med flera byggprojekt i bland annat östra Berlin, Dresden och Leipzig. Snart fyllde höghus i betong som kallades för ”skåp för människor” horisonten. Dessa lägenheter var billiga och ett genomsnittligt hushåll spenderade endast en liten del av inkomsten på hyra. När denimjeans och Beatles-skivor dök upp i 1970-talets Östtyskland kom det även en mängd nya kitsch-föremål som invånarna kunde spendera sin disponibla inkomst på för att dekorera sina massproducerade hem.

Ostel är ett designhotell som återskapar denna storhetstid av ”plastsocialism” och har autentiska, snygga möbler och vintagetapeter. Hotellet ligger i en riktig Plattenbau och erbjuder billiga enkel- och dubbelrum samt en hel lägenhet som går att hyra.