Jugendstil i Riga

Vackra och unika byggnader sätter en speciell prägel på Lettlands huvudstad.

Det är få länder på jorden som är så engagerade i sin historia som Lettland. Detta lilla land på Östersjöns östkust har varit med om mer än sin beskärda del av anmärkningsvärda händelser. Det gäller både när landet tillhörde Medeltidens Livland, en stat styrd av korsfarande riddare och präster från Tyska orden, och när det var en provins i Kejsardömet Ryssland, där tyska baroner åtnjöt total dominans. Inte att förglömma tiden som självständig nation sedan 1918, men även då fortsatte historiens strömmar att påverka Lettland. När republiken (medlem i EU och NATO sedan 2004) med två miljoner människor firar sitt hundraårsjubileum 2018 har landet varit ockuperat halva tiden av de hundra åren, först av Sovjetunionen 1940, därefter av Nazityskland och så återigen av Sovjet. Landet blev helt oberoende först 1991.

Genom historien har det ekonomiska och politiska centrumet i regionen varit huvudstaden Riga, den enda verkliga metropolen i de baltiska staterna. Riga har varit en viktig hamnstad sedan början av 1200-talet, en av de ledande medlemmarna i Hansan och har alltid till viss del varit en stat i staten. Brittiska flottan var beroende av timmer, tjära och hamparep från Riga, och därmed var många av de ledande köpmännen i Riga i slutet på 1700talet brittiska.

Rigas ekonomiska betydelse har alltid återspeglats i arkitekturen. Gamla staden från medeltiden är omgiven

”Världens bästa stad att gå genom med huvudet lutat uppåt i 45 grader.”

av distrikt med mycket olika karaktär, som träarkitektur i skandinavisk stil, kyrkor i barockstil och många exempel på sovjetisk brutalism.

Det var under de första åren på 1900-talet som en enorm ökning av både rikedom och befolkning skapade förutsättningarna för en av de mest anmärkningsvärda arkitektoniska uppsvingen i europeisk historia. Mellan 1897 och 1914 fördubblades nästan Rigas befolkning och staden nådde 530 000 invånare. Samtidigt hade Stockholm en befolkning på 350 000 och Tallinn, huvudstaden i grannlandet Estland, bara 140 000. Riga var också extremt kosmopolitisk, med en befolkning som vid övergången till 1900-talet var 45 procent lettisk, 23 procent tysk, 16 procent rysk och 6 procent judisk.

På ett sätt som påminner om Haussmanns ombyggnation av Paris, som skapade förutsättningar för det första jugenduppsvinget i Europa, revs gamla förfallna stadsdelar i Riga. Ett system av breda avenyer byggdes och allmänna transporter, avloppsanläggningar och elektricitet anlades.

Det enda som krävdes för att göra denna relativt moderna stad klar för det nya århundradet var byggnader, och därför riktades en appell till huvudsakligen tyska arkitekter (plus en och annan rysk och ett ökande antal letter som hade studerat under de ryska mästarna) som fick uppdrag så fort de kunde åta sig dem. Bland de mest kända namnen är Wilhelm Bockslaff, Friedrich Scheffel, Konstantīns Pēkšēns, Mikhail Eisenstein, Paul Mandelstamm och Eižens Laube, där den sistnämnde med viss rätt kan betraktas som Lettlands nationalarkitekt. Laube blandade traditionella, folkliga motiv i uppbyggnaden av dessa toppmoderna byggnader. Det stora tyska inflytandet återspeglas också i begreppet jugendstil, som används bland annat i svenskan för art nouveau. Det som är mest anmärkningsvärt är kvaliteten på byggnaderna som restes under denna tjugoåriga guldålder med tanke på det stora antal som blev uppfört.

1901 hölls en internationell industri- och handelsutställning i Riga som markerade 700-årsjubileet för stadens grundande och fungerade som en viktig katalysator. De temporära paviljongerna, ritade av flera av dessa arkitekter, var så imponerande och nyskapande att kommunala såväl som affärsmässiga intressen fick förtroende att bygga byggnader med utsmyckande dekorationer, ovanliga linjer och djärva grepp. Husen kunde vara mycket praktiska och samtidigt öka ägarnas prestige. En av de mer blygsamma paviljongerna, som var utformad för att visa upp mästermuraren Krisjanis Kergalvis skicklighet, finns fortfarande i den vackra Kronvaldaparken, men det är inte många av de förbipasserande som känner till dess ursprungliga syfte.

”De temporära paviljongerna ritade av dessa arkitekter var imponerande och nyskapande.”

Byggboomen på tidigt 1900-tal var verkligen påfallande: 1 172 nya byggnader godkändes 1901 och 1 259 år 1910 med jämförbara antal varje år däremellan. Vid i stort sett alla tillfällen ritades och byggdes byggnaderna inom ett år.

I dag står fortfarande över 800 jugendbyggnader kvar i Riga – krigens ödeläggelser skonade dem på ett mirakulöst sätt, men vissa stadsdelar totalförstördes. Den överdrivna utsmyckningen och komplexiteten i jugendstilen gav faktiskt även visst beskydd under de svåra åren under sovjetisk ockupation. Många dekorationer i jugendstil rensades dock av sovjeterna och flera av de stora lägenheterna för de välbärgade gjordes till kommunala lägenheter eller trista kontor för den totalitära administrationen. Det faktum att sovjeterna saknade den hantverksmässiga skicklighet och de finansiella resurser som krävdes för att underhålla dessa byggnader betydde även att exteriörerna förföll. När Lettland blev självständigt igen 1991 värdesattes dessa uppseendeväckande byggnadsverk igen och invånarna i Riga förstod att de kunde bli en stor turistattraktion – vilket de också har blivit.

Även om jugend-distriktet generellt anses vara området runt gatorna Alberta och Elizabetes finns det exempel utspridda över hela staden. Till och med i de helt okända förorterna är det inte ovanligt att få se ett mindre, men inte mindre imponerande, jugendhus. Det kan ha byggts som provprojekt för de storslagna husen i centrum eller bara som ett blygsamt ”fritidsställe”.

I Rigas centrum i dag är det värt att utforska våningarna ovanför butikerna på bottenplan. Här kan man ofta få syn på en musa, en nymf, en sfinx, ett förvridet ansikte, ett lejon, en påfågel, en björn, en varg eller ett annat fantastiskt väsen som stirrar tillbaka på dig. Det finns ingen bättre stad i världen att vandra genom med huvudet lutat uppåt i 45 grader.